vitterhet och virkning

Nytt år, ny blogg

2012-01-20T12:03:00.003+01:00

Ledsnade på allt gammalt bagage, så nu försöker jag börja om. Följer du den här bloggen kan du flytta till http://iamhumanatee.blogspot.com/

Mobilfodral i mängder!

2011-07-10T19:05:00.005+02:00

Det hela började egentligen lite sorgligt med att jag blev av med mitt först gjorda fodral då jag var på väg hem från krogen inatt. Småfull som jag var tänkte jag inte på att det låg i mitt knä och inte i väskan, så när jag reste mig för att gå på bussen tappade jag det.

Eftersom jag hade svårt att sova sen - för mycket socker och alkohol under dagen och kvällen gjorde att det inte gick att komma till ro - så låg jag istället och funderade över vad jag skulle göra för att ersätta det försvunna fodralet. Visserligen hade jag fortfarande ett kvar, mitt "festfodral", men jag ville ha nya ändå. Eftersom jag gillade de petroliumblå och vinröda färgerna i det tappade fodralet så gjorde jag ett nytt med samma utseende, utom att det fick en röd kant också. Sen ville jag ha ett randigt med, så det fick bli ett i svart och gråspräckligt garn som jag tänker ha som jobbfodral. Borde väl varit grått och orange egentligen...

Sedan såg samlingen alltså ut såhär. Det svarta med rosetten är mitt festfodral, och så de två nya. Jag var helt klart nöjd, men kände mig sugen på att göra något roligare, en lite mer galen variant av det hela. Och så föddes Fågelfodralet!

Han är så fantastiskt söt! Jag är absolut helnöjd med hur den idén förverkligades. :)

Slutligen en liten bild på hela samlingen, som den ser ut just nu. Har redan planer för ett femte åt mig själv, och ett åt Tony också... Beroendeframkallande små prylar det här, helt klart... Har ju dessutom redan gjort tre stycken åt folk på beställning. Undrar hur många de kommer bli till slut?

Tv-bristen och Den Nya Garnregeln

2011-07-09T15:58:00.003+02:00

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något här. Både pyssel och skrivande har legat lite på is sedan semestern tog slut och jag ramlade tillbaka in i verkligheten. Jag har suttit på kontoret en och en halv vecka, och kommer bli där större delen av sommaren var det verkar, och det gör mig så slut i huvudet på ett sätt jag inte blir av att kasta paket. Så, allt ligger lite på is vad gäller skrivande, men det ska inte bli liggande länge, det har jag bestämt!

Pysslar gör jag så smått, och den här helgen mer än vanligt eftersom jag är ensam hemma och vår tv bestämt sig för att dö. Typiskt dålig tajming på det. Fast på sätt och vis är det skönt att inte ha tvn som står och pladdrar hela tiden. Det är ju ändå inte mycket som faktiskt är sevärt - mest har man den på för sakens skull. Men man är så invand med att ha den, så man kommer hela tiden på sig själv med att tänka "jaja, jag kan ju slå på tvn..." och sen kommer man på att det kan jag inte alls! Och så blir man lite ledsen i ögat.

Men, men, jag har mina ljudböcker som jag börjat bli beroende av. Storytel är en tjänst jag faktiskt känner att det är helt värt för mig att betala för. Enkelt, praktiskt och användbart.

Och medan jag lyssnar så pysslar jag, såklart. Det har blivit stadigt fler projekt i listan, och jag har därför bestämt mig för att det får vara nog nu. Så alltså har jag satt upp Den Nya Garnregeln, som lyder som följer:

Jag får inte köpa något nytt garn förrän jag avslutat tre av mina pågående projekt.

Känner jag att jag måste så får jag påbörja fler projekt, det är ok, men jag får bara göra det av gammalt garn. Vilket inte borde vara nåt problem eftersom jag har massor liggande i alla möjliga färger, former och slag. Så alltså, nu gäller Regeln framöver.

Akvariepyssel

2011-06-23T20:22:00.003+02:00

Som bekant är ju inte handarbete det enda jag pysslar med. Jag är också mamma till tre akvarier - två på 100 liter styck, där det bor alla möjliga varelser - grodor, snäckor och diverse fisk och sånt. Samt min lilla nanokub på knappa 20 liter. Från början var det Projekt Flyktingläger för kulfisken Hugo som höll på att hamna i en grodmage, men sen han fick flytta till det andra 100literskaret så har Tony fått rå om kuben.

Då blev det såklart fina färger...

Själv var jag kanske inte fullt så förtjust i färgen, men det fick gå. Men sen började jag prata om att skaffa ett nytt kar för lite projekt med växter, och då tyckte Tony att jag skulle återta kontrollen över kuben istället. Så, idag blev det stor renovering av den, samt inköp av fyra små black crystal-räkor.

Jag är helnöjd med den nya looken! Nu hoppas jag bara att det ska växa och frodas där inne så fiskarna får nåt att gömma sig i igen. De ser lite vilsna ut utan sin stora buske...

Bildbomb!

2011-06-23T15:47:00.003+02:00

Jag tänkte som så att det var dags för en liten visuell uppdatering här på bloggen. Det var ju faktiskt ett tag sedan sist nu... De senast omtalade projekten - blomsterhalsduken och boleron - har jag inga bilder på den här gången, men halsduken är i det närmaste klar, räknade med att lägga till bara fyra blommor, och boleron är halvfärdig. Boleron ser ändå inte så rolig ut, den är ju bara en större rektangel nu än på den förra bilden. Så den får nog vänta tills den är färdig.

Men som den uppmärksamme sett så finns det ju massa fler påbörjade projekt i listan till höger, så jag tänkte presentera ett par av dem. Här är min nätvirkade sjal, som växer fort. När jag väl gör något med den. Jag trodde att nätvirkning skulle vara klurigare än det var.

Något annat som också växer fort är den lilla halsduken jag gör åt Tony - även om jag blir sugen på att göra en åt mig själv med! Den är i ett superhärligt garn, som är mörkare i färgerna än vad det ser ut här, och tanken är att det ska bli som en lite större "polokrage" att dra över huvudet och ha kring halsen. Den ska bara bli lång nog att vika dubbel och ändå täcka halsen, sedan ska den virkas eller sys ihop. Tänkte sticka den rund direkt, men hade behövt en lite kortare kabel till det, så det får bli en söm.

Den sista pysselbilden är ett projekt som är avslutat sedan ett tag - mitt andra egna iPhone-fodral. Jag gjorde två stycken på beställning i det här svarta garnet och blev så förtjust i resultatet att jag var tvungen att göra ett eget av samma nystan. Det är en blandning av bomull och akryl som blev både mjuk och stabil samtidigt. Sen drog jag en tråd av ett petroliumblått garn genom några "hällor" och knöt en rosett. Det här är mitt festfodral nu, medan det petroliumblå med vinröd blomma är är till vardags. Men nu är jag sugen på att göra ett nytt igen. De är beroendeframkallande!

Om någon för övrigt vet hur man kan få bilderna att ligga ner på Blogger, istället för att alltid stå upp, vore jag tacksam...

Disciplin!

2011-06-21T20:52:00.002+02:00

Disciplin. Det är nåt jag oftast har saknat i mitt liv, men nu tror jag faktiskt att jag börjar skaffa lite! Och det under semestern, dessutom...

Jag har ätit enligt LCHF-reglerna hela semestern (utom lördagsgodiset i helgen, men det var ett planerat avsteg), jag har diskat minst en gång varje dag, hållit rent och fint i övrigt också, skrivit massor, och handarbetat på den tid som blivit över. Måste säga att jag är galet imponerad av mig själv så långt!

Framför allt är jag stolt över skrivandet, eftersom det var så länge sen nåt hände där. Virka och sticka måste jag ju inte direkt anstränga mig för att göra, snarare sluta när axlarna säger ifrån, och hindra mig själv från att hitta på ständigt nya projekt att dra igång - utan att avsluta några av de som redan är påbörjade. Men skrivandet har stått stilla sååå länge, så nu är det härligt att vara igång - och det ordentligt dessutom. Jag skrev ca 1700 ord igår, och ca 3000 idag. Helt...jäkla...fantastiskt! Med tanke på att jag inte varit igång på så länge trodde jag mina skrivarmuskler skulle ta mer tid på sig, men nu känns det som de är i hyfsad form redan.

Jag hoppas det håller i sig, för som synes till vänster har jag räknat fram en högst ungefärlig siffra på 90 000 ord som slutsumma för det här projektet. Ingen aning om hur bra den kommer visa sig stämma i slutänden, men det är ett riktmärke så gott som något.

Numera är hur som helst tre kapitel färdiga första utkast, och det går framåt med de andra. Jag skriver inte kapitlen i ordning. Det fungerar inte för mig. Så de kommer lite som de kommer. Men alla sätt är bra utom de dåliga!

Lägesrapport

2011-06-18T00:05:00.003+02:00

Joråsåatteee, det rullar faktiskt på! Har skrivit åtminstone lite alla dagar sedan jag bytte projekt, så bara det är en stor framgång mot hur det varit tidigare under månaden.

Jag har påbörjat ytterligare ett kapitel, och är totalt uppe i över 16 000 ord numera. Måste säga att det känns som det börjar lossa nånstans, så om jag bara kan hålla igång så ska det nog möjligen kunna bli nåt av eländet den här gången!

En del gammal text lyckas jag faktiskt också återvinna, även om det mesta av det inte duger enligt min nuvarande standard. Det mesta har några år på nacken och det är ju glädjande att min utveckling gått framåt sedan dess och kvaliteten har höjts. Men en del av det gamla får en avputsning och införlivas i det nya, vilket också är roligt. Kul att inte allt det gamla arbetet var bortkastat, ändå.

Än har jag vind i seglen...

2011-06-15T23:57:00.004+02:00

Har fått en hel del skrivet idag också, även om jag kom igång först sent på kvällen. Vi har jobbat med den avslutande delen av storstädning av lägenheten större delen av dagen. På det gick jag ut och tog en promenad, en dusch och slappade på soffan ett tag. Tyckte jag förtjänat det!

Nu har vi det så fantastiskt rent och fint här hemma att jag blir alldeles glad bara av att se mig omkring, och det känner jag är bra för kreativiteten också. När det är oordnat omkring mig kan jag inte slappna av och jobba, men nu går det mycket bättre. Med lite disciplin ska jag förhoppningsvis kunna hålla igång både renlighet och skrivande!

Jag kände mig lite pysslig efter dagens session, så jag satte ihop ett litet kalkylblad för att hålla reda på mina framsteg i reda siffror. Just nu är två kapitel färdiga första utkast (motsägelsefullt, jag vet), sex kapitel är påbörjade, och elva är kvar på planeringsstadiet än så länge. Sammanlagt har jag knåpat ihop över 14 000 ord, förr och nu. Det artar sig!

I morgon förmiddag ska jag till naprapaten för tredje gången och bli tillknäckt, förhoppningsvis så mycket som han vill. Det har varit för stelt och spänt för att fungera helt innan.

Efter det ska jag och shoppa mer garn - för ovanlighetens skull på Tonys beställning, eftersom han vill ha en flaskhållare att ha i bältet då han ska jobba festival om ett par veckor. När jag ändå är där ska jag hitta nåt garn som passar att göra armvärmare av på den supersöta minirundsticka jag köpte för ett tag sedan. Tror det blir prima! Bara jag lär mig hantera de små pyssliga sakerna...

Framgång!

2011-06-14T23:08:00.002+02:00

Verkar som om det lönade sig att göra mitt projektbyte. Idag har jag fått massa gjort och skrivit totalt ungefär 2000 nya ord. Det är mer än hälften av vad jag fått ihop på Snövit-projektet hittills den här månaden.

"Snövit" gjorde nytta genom att få igång mig med skrivandet och känna hur det var man gjorde, men det gav ingen riktig kreativ vind i seglen. Det har jag nu, så jag tänker passa på att utnyttja det så gott det bara går! När den släpper så vill jag vara i bra nog skrivarform att kunna plocka upp årorna och ro istället. För så är det ju... Inspiration är bra, när den kommer, men man måste kunna fortsätta med jobbet att skriva även när den inte vill infinna sig.

Ger upp och börjar om

2011-06-14T13:56:00.003+02:00

Det tog mig ett tag att inse, men efter att ha plågat ur mig några ord igår så känner jag att Snövit-projektet inte kommer att lyfta. Inte den här gången i alla fall. Så det läggs på is igen.

Istället har jag ägnat nån timme åt att läsa igenom mina tidigare skrivna delar av mitt många år gamla Drakprojekt (även om det skrivna inte är så gammalt), och det är vad jag vill fortsätta med istället. Jag har lagt ner så mycket arbete på det, och jag vill verkligen få det färdigt någon gång inom de närmaste åren... Så jag skippar mitt ordmål och ger mig in i det gamla istället, med karaktärer som jag känner sen länge och vet vad jag ska göra med.

Så, så får det bli!

För övrigt fixade jag upp en länk i "skrivarrutan" till min gamla spökhistoria "Murgröna", som är upplagd på Kapitel1 för allmän läsning. Mest för att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan skriva färdigt något!

vittersblog goes mobile!

2011-06-09T22:31:00.003+02:00

Tydligen kan man nu läsa min blog lite smidigare i mobilen, eftersom Blogger skaffat en sån funktion. Jag gillar det helt klart!

För övrigt går skrivandet framåt, sakta med faktiskt ganska säkert!

Visserligen...

2011-06-07T22:25:00.002+02:00

...så är jag efter i till och med mitt snälla "ordkrav" för månaden, men jag måste ändå säga att jag är stolt att jag skrivit såpass mycket som jag gjort. Det var väldigt länge sen jag skrev nåt alls, så varje ord känns som en framgång.

Jag är mer nöjd med hur jag fått till inledningen på berättelsen den här gången också, så nu hoppas jag att det ska gå att fortsätta också. Att fortsätta är ju trots allt det viktiga!

Det har gått segt av främst två orsaker:

1. Det har varit helt absurt varmt, och min hjärna fungerar inte i värme. Nu har temperaturen äntligen sjunkit under 20-strecket, och jag börjar känna mig som en levande människa igen.

2. Mina axlar är inte alls på min sida. Det har de nästan aldrig varit i mitt liv iofs, men nu är det värre än det brukar vara. Spänningen går upp i både nacke och käkar och ger ofta huvudvärk. Inte coolt, alltså. Idag var jag hos en naprapat som förhoppningsvis ska kunna hjälpa mig få ordning på eländet, iaf.

Orsak nummer två innebär också att allt vad virkning och stickning heter har legat på is rätt länge också. Tråkigt att se det ligga där och se lockande ut, men det är inte värt nöjet för smärtan. Till och med att läsa gör mig stel och ond, men det kan jag inte låta bli om jag inte får göra något annat!

"Projekt Snövit" är påbörjat

2011-06-01T23:02:00.003+02:00

Jaha, så har då juni börjat, och jag har faktiskt kommit igång och börjat skriva. Det var så länge sen att jag nästan tycker det känns som om jag glömt hur man gör, men nu har jag tänkt på hur jag skulle börja så länge att det flöt på rätt smidigt ändå.

Nästan 1000 ord blev det faktiskt den här första dagen.!

Vill man följa mina framsteg kan man göra det i skrivande-rutan till höger. Jag kommer inte orka uppdatera med en post varje dag, men man kan kika in och se hur det utvecklar sig ändå, alltså. Om man är nyfiken. Och det är jag!

I morgon är jag ledig, så då ska jag försöka få till minst lika många ord som idag.

Sommarplanering pågår...

2011-05-25T23:43:00.003+02:00

Jag läste på NaNoWriMos sida om att det är planerat att bli en sommaromgång av 50K-äventyret i år. Känns som det kan vara en bra idé, för alla dem som är lediga och har mer tid på sommaren än på hösten - eller bara för den som vill ha en extra möjlighet att ge sig i kast med utmaningen.

Personligen tror jag inte jag kommer ha tid eller ork att få fram 50 000 ord på 30 dagar i sommar. Mina skrivarmuskler är i alldeles för dålig form för det, och jag kommer inte vara särskilt mycket ledig heller. Men däremot så vill jag verkligen komma igång och skriva till sommaren, särskilt som jag ska vara ledare för en skrivarkurs på Medborgarskolan i höst, om allt går som det ska. Behöver komma i form till dess, och dessutom komma igång med skrivandet för min egen skull. Jag saknar det!

Än så länge vet jag inte när Camp NaNo ska starta, men jag hade mina egna planer på att försöka få till 50K ord under två månader istället - 25K i juni och juli vardera, alltså. Det är inte ens tusen ord om dagen, så det är absolut inte på något sätt omöjligt, och om "tävlingen" börjar under tiden så kan jag använda det som lite draghjälp också. Ett livligt community av andra skrivare är icke att underskatta!

Vad jag har såhär långt, dock, är ett riktigt härligt underlag av idéer som har legat till sig ett bra tag nu, och en av dem har omformat sig och börjat se väldigt, väldigt lovande ut. Det är en liten berättelse som är väldigt löst baserad på sagan om Snövit - jag är svag för sagobaserade saker - och det kommer nog bli den som jag kickar igång med i juni.

Inte långt kvar alls nu!

Kunde...inte...motstå!

2011-05-17T11:21:00.005+02:00

Ja, jag erkänner! Jag behövde ett nytt virkprojekt ungefär lika mycket som jag behöver ett hål i huvudet. Men när idéerna dyker upp är det ju så svårt att stå emot! Tanken som dök upp den här gången var att jag inte hade något fodral till mina stickor, så alltså satte jag mig och fixade ihop ett av lite överblivet, färgglatt garn från moderns blomsjal. Jag blev nöjd med resultatet, och under tiden passade jag på att rensa ut och slänga (ja, ni läste rätt - slänga!) några gamla stickor av metall. De är för tunga för mina axlar, så nu har jag bara trästickor och mina älskade rundstickor kvar.

Nu när jag är färdig med den kom jag såklart på att mina små pysselsaker - virknålar, grova synålar, nålbindningsnål, örhängen som används som varvmarkörer - bara bor i den här stentråkiga plastförvaringen.

Så tycker jag inte riktigt man kan ha det när stickorna fått det så fint. Nu är bara frågan hur jag ska göra det fint åt dem. Ska jag göra ett likadant fodral i mindre format, eller ska jag försöka göra nåt överdrag till plasten? Det är trots allt rätt små saker i som kan smita ut genom maskorna. Kommer nog få experimentera lite med det här tror jag bestämt!

Framsteg

2011-05-14T14:04:00.005+02:00

Jag har virkat och stickat som en galning sista tiden, och resultaten är klart synliga. Blomsterhalsduken växter så det nästan knakar, och blir bara finare hela tiden om jag får säga det själv. Boleron, som bara var några försiktiga provvarv på rundstickan när jag skrev sist, har ju blivit nästan 15cm lång. Fin blir den också. I början hade jag lite svårt att få ihop det med mönstret och tyckte det kändes fel hela tiden, men nu när det vuxit fram såpass mycket syns det mer hur det ska bli när den blir stor.

Färgmässigt passar de ju till och med riktigt bra ihop, så nån gång kan jag nog ha dem tillsammans. Ser fram emot den dagen!

Förutom handarbete så händer lite andra småsaker sådär. Var ute på fantastiskt god middag igår och åt mig nästan fördärvad, och idag ska jag till lajvet för första gången på vad som känns som evigheter. Är nästan lite nervös för att det var så länge sedan och jag ska spela en nästan helt ny karaktär också. Men det ska nog bli bra.

Tills dess ska jag i alla fall pyssla lite mer!

Mönster på japanska blommor

2011-05-06T20:06:00.006+02:00

Fick fråga om hur man gör blommorna i sjalen i förra posten, och eftersom jag själv letade som ett litet djur innan jag hittade det, så tänkte jag posta det, på svenska dessutom. När jag väl hittade det var det som så mycket annat fint bara på engelska, på den här bloggen. Tjejen gör massor av snygga saker med detta blommönster som är värt att kolla in! I hennes post finns också lite beskrivande bilder varv för varv, som kan vara lite hjälp.

Man kan använda i stort sett vilket garn som helst, och lägga sina färgbyten där man tycker de passar - eller göra allt i samma färg. De blir underbara oavsett!

Varv 1 - 6 luftmaskor, fäst ihop dem till en cirkel med en smygmaska

Varv 2 - 4 luftmaskor (dessa kommer sedan räknas som 1 stolpe + 1 luftmaska), gör en stolpe i ringen och sedan en luftmaska, upprepa tills du totalt har 12 stolpar med en efterföljande luftmaska. Fäst med smygmaska i den tredje luftmaskan i första "stolpen".

Varv 3 - 5 luftmaskor ("stolpe" + 2 luftmaskor), gör sedan en stolpe med två följande luftmaskor i utrymmena mellan stolparna från varv 2 (utom det sista utrymmet innan luftmaskorna i början - annars får man 13 nya stolpar och de ska vara 12). Fäst återigen med smygmaska i tredje luftmaskan i första "stolpen".

Varv 4 - 3 luftmaskor ("stolpe"), gör sedan 3 stolpar i det första utrymmet mellan stolpar. Fortsätt sedan varvet runt men med 4 stolpar i varje utrymme. Fäst med smygmaska i tredje luftmaskan i första "stolpen" igen.

Varv 5 - Här kan det bli lite pilligt innan man lär sig var man ska sätta smygmaskorna! Sätt en smygmaska först mellan första och andra stolpen i den första gruppen av fyra. Gör fem luftmaskor. Fäst dem med en smygmaska mellan tredje och fjärde stolpen i samma grupp. gör sedan samma sak hela varvet runt. Fäst slutligen med en smygmaska mellan sista och första gruppen och fyra. Klicka gärna upp bilderna stort i originalposten för att se hur det ser ut!

Varv 6 - Gör 8 stolpar i varje ögla av 5 luftmaskor. Gör en smygmaska ner mellan 4-grupperna av stolpar från varv 4, mellan varje kronblad, så att de får fin form.

Tadaaa! Klart!

Vill man göra fler blommor och fästa ihop till en sjal, filt eller annat mysigt, så kan man fästa ihop dem medan medan jobbar så man slipper sy ihop alla i slutet. Bara att när man gör de sista stolparna på kronbladen slänga in ett par smygmaskor i topparna på den redan gjorda blommans kronblad, mellan den fjärde och femte stolpen i bladet. Sen bara fortsätta som vanligt.

Nåt som är oklart? Fråga gärna. :)

Screenshot or it didn't happen!

2011-05-06T12:38:00.010+02:00

Tyckte det var lika bra att lägga till lite bilder på vad som gjorts det senaste, så ni vet att jag inte bara hittar på...

Här är de iPhonefodral jag lyckats få till hittills. De känns ganska beroendeframkallande, så det finns nog risk att det blir fler. Förutom det tredje jag redan har en beställning på, alltså. Det översta är mitt, det blå gjordes på beställning och blev uppskattat - och då är jag nöjd!

När jag var hos modern hittade jag också en tidning med det här (nu väldigt vikta och skrynkliga) plagget, och blev sugen att testa stickarmusklerna lite. Som omväxling med all virkning. Så jag tog mig till garnaffären och hittade samma garn som den här var gjord av, men i en färg som passade mig lite bättre, samt superfina stickor. Tyvärr gör sig inget av det så bra på bild, eftersom min iPhone inte är så förtjust i att återge färger, så det är mycket finare i verkligheten - en rätt mörk grågrön härlighet som är riktigt mjuk och gosig också.

Virkningen jag håller på med för tillfället är en sjal av de japanska blommor jag blivit helt kär i. Jag gjorde en sommarsjal åt modern av dem, i massa glada färger, och nu blir det en liknande variant åt mig själv i bara grönt och blått. Garnet är melerat, så även om jag bara använder två färger ser det ut att vara många olika. Riktigt nöjd hittills!

Återse gamla bekanta

2011-05-03T12:02:00.001+02:00

Jag kände mig inspirerad av att den nya serien "Game of Thrones" kommit ut, och bestämde mig för att det var dags att läsa om hela serien "A Song of Ice and Fire". Det var ett tag sedan, så jag har glömt en hel del av den, och jag saknade böckerna. Problemet var att de låg uppe i Avesta efter flytten, men då jag var upp och hälsade på modern över påsk så passade jag på att hämta hem alla fyra böckerna - vilket fick väskan att väga en hel del mer än den gjorde på resan upp.

Nu har jag snart läst ut den första boken redan, och är stenhårt fast igen. Dels är de om möjligt ännu bättre än jag mindes, och dels är jag ivrig att komma framåt och till händelser jag minns och vill återuppleva.

Förutom böckerna fyllde jag också väskan med massor av garn som mormor skulle ha kastat annars. Dessutom hittade jag en påse med ett av mina allra första virkprojekt - ett par tofflor av mormorsrutor. Och jäklar i det vad min virkning har utvecklats sen dess! Den var visserligen snygg och prydlig, men så stenhård att det inte skulle gå att göra nåt vettigt med. När jag gjorde en ny ruta av samma garn och samma mönster, blev den en hel runda större än de gamla. Visst minns jag att jag fick höra att jag virkade hårt, men det kändes ju bara som sättet jag virkade då. Nu fattar jag ju skillnaden...

Förälskad!

2010-08-17T17:53:00.005+02:00

Ja, jag är officiellt kär i de nya sminkborstar jag köpt mig från SigmaBeauty.com, för jösses vad bra de är! Stadiga och välgjorda, och att sminka sig är helt plötsligt mycket lättare än det brukade vara. Det blir både bra mycket snyggare, och dessutom går det snabbare.

Med tanke på att jag beställde dem från USA och de ändå kostade under 600:-, inklusive frakt, så var de dessutom riktigt billiga. Om man tänker på att man kan få ge ett par hundra för en enda borste i en butik här hemma.

Borstarna jag köpte syns på bilden här - och dessutom fick jag en liten blendingborste på köpet, samt en söt liten fickspegel.

Från vänster till höger är det:

Buffer - till för att applicera t.ex. mineralfoundation eller puder. Jag har den till mitt pressade puder och det funkar alldeles utmärkt.

Puderborste - säger sig självt. Tror det passar bättre till lösa puder än pressade, men har inte hunnit testa den än.

Duo fibre - min älskling i samlingen! Gör det superlätt att applicera flytande produkter i ansiktet, och min foundation har aldrig suttit så snyggt och bra!

Penselborste - för att ha på ögonskugga på små områden, eller sudda kajalstreck.

Ögonskuggsborste - för att lägga fina färger på ögonlocket.

Stor blendingborste - den här är riktigt najs att ha på ögonskugga med, och även att blanda dem snyggt.

På det hela taget är jag riktigt nöjd och börjar bli ganska stolt över min sminksamling. Nu ska jag bara försöka få tag i lite fler och bättre ögonskuggor, så att jag kan börja leka lite mer med färger. Jag kan i alla fall lägga en riktigt snygg bas nu, och det är ändå huvudsaken för mig med mina hudproblem.

Huvudet...

2010-08-05T21:44:00.002+02:00

...gick mycket bättre än jag trodde att få på plats! Snart har jag nog en färdig giraff!

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska ta med mig för virkning på resan till Gotland. Hmm...

Giraffen igen

2010-08-05T19:35:00.003+02:00

Virkandet har legat lite på is ett tag nu över sommaren, men nu är jag igång igen!

Jag fortsatte med giraffen jag skrev om tidigare - ni vet, den som tog över världen. Mycket riktigt har den blivit ännu större sedan sist, och eftersom jag börjat stoppa den så börjar den se riktigt gosig ut också!

Huvudet är nästa del av projektet, och det tror jag kan bli lite pilligt att få på plats snyggt. Men det är alltid roligare med lite utmaning! Jag behöver bli lite varm i kläderna igen efter det långa uppehållet, men det ska nog lösa sig...

Nu börjar den snart behöva ett namn också. Förslag?

Skrivpuff - Akut

2010-07-18T21:16:00.002+02:00

"Jag fastnade med fingret i dörren, och så bara lossnade alltihop! Åh det gör så ont!"

Mannen i den vita rocken böjer sig fram och synar hennes sargade hand. "Tog ni med det som lossnade? Vi kanske kan lyckas få det på plats igen, om det inte är för skadat."

"Åh! Det vore ju alldeles underbart! Jag kan inte leva såhär... stympad! Tror ni verkligen att det skulle gå att rädda?"

"Det går inte att säga säkert, men får jag se den så kan jag göra mitt bästa."

"Här är den! Jag tog med den i en burk."

Hon plockar fram en liten glasburk ur handväskan. På botten skramlar en röd lösnagel.

Skrivpuff - Till havs

2010-07-17T19:19:00.002+02:00

"Till havs, till havs!" Murukk, den lille sälmannen, skakade jättesköldpaddans tyglar. Det otympliga djuret blinkade yrvaket, fortsatte tugga på sjögräset hon somnat med i munnen, men började också vända sig om för att ta sig ner i vattnet igen.

Murukk hade varit i land för att samla musslor och snäckor bland stenarna på stranden, och nu hade han en svällande påse full av godsaker till middagen. Men det var inte allt han hade att vara stolt över idag, han hade också gjort ett alldeles speciellt fynd - bland de sandiga stenarna hade han hittat något annat. Något som också var sandigt, men som inte alls var en sten.

Under alla sina färder till land hade han aldrig hittat något liknande, och han såg fram emot att ta med den till hövdingen, för att se om han visste vad det var.

Föremålet var alldeles genomskinligt, förutom något träfärgat i toppen. I dess stora mage låg något vitt med svarta tecken på, som ett stort, vitt löv någon ritat på med kol.

Tävling!

2010-07-16T18:18:00.001+02:00

Så, jag drog igång en tävling på vilse i vitterheten, för den som är intresserad...

Skriv en novell på 100 ord och ha en chans att vinna Skrivstart!

Skrivpuff - Avstånd

2010-07-16T18:08:00.002+02:00

Det finns ett avstånd mellan mig och livet. Jag ser andra njuta av det varje dag, medan jag vandrar runt i en bubbla av tomhet som inget når igenom. Vissa dagar är avståndet mindre, och jag kan nästan vara som alla andra. En del av världen. Andra dagar är avståndet större. De dagarna kan jag inte ens höra vad människor säger; alla ljud verkar komma långt bortifrån och är så svaga att jag inte kan urskilja orden. Mina fjärran dagar brukar jag hålla mig för mig själv. Men det värsta är ändå att trots mitt avstånd till allt och alla så ser jag livet omkring mig hela tiden. Jag vet vad jag går miste om. Vissa stunder önskar jag att det fanns en vägg omkring mig istället för en avgrund.

Lägesrapport

2010-07-11T23:34:00.003+02:00

Det känns som om det händer saker med mitt skrivande för första gången på rätt länge nu.

Jag lyckas fortfarande inte bestämma mig för ett projekt att sätta mig ner och faktiskt jobba seriöst på, men jag skriver. Varje dag. Inga massiva mängder ord, men de finns och de är inte helt dåliga.

Och framför allt får jag idéer! Det har jag inte fått på länge. Nu börjar den delen av min hjärna vakna igen, när den kreativa motorn börjar gå lite mer varje dag. Det bevisar bara min teori om att man ska skriva för att bli inspirerad, inte tvärt om.

Men snart känns det som jag måste välja vad jag ska skriva på, på riktigt...

Skrivpuff - Snål

2010-07-11T22:59:00.002+02:00

(Kyrkogård, två män står vid en ny grav med hattarna i händerna.)

-Gamle Verner, han var allt en bra karl.
-Jo, jag antar det. Lite väl gniden kanske.
-Skulle man kanske kunna säga. Karl'n grät förmodligen då han sket.
-Men så sällan som han åt så var det säkert ändå inte särskilt ofta.
-Synd. Det är ju ändå nåt av det bästa i livet...
-Vad? Skita?
-Äta! (Paus, sedan tystare:) Spånskalle.

Skrivpuff - Tvål

2010-07-10T20:06:00.002+02:00

En, två, tre, fyra, fem klickar tvål. På med hett vatten i kranen och tvätta. Noga. Varje nagel måste skrubbas, varje veck och böj. Extra noga mellan fingrarna. Samlas mycket smuts där. Skölja rent ordentligt så ingen tvål är kvar. Slå av kranen. Men nu rörde jag ju vid kranen! Den tog jag senast i med fingrarna då de var smutsiga. Blä, blä, blä! En, två, tre, fyra, fem klickar tvål, på med kranen igen, och skrubba en gång till. Händerna börjar bli nästan blåröda och av det heta vattnet och gnuggandet. Bra. Rena naglar, rent mellan fingrarna, bäst jag tvättar underarmarna också. En, två, tre, fyra, fem klickar tvål och så rengör vi kranen också. Skölja händerna, armarna och kranen. All tvål borta. Blank krom. Vrida av kranen. Allt klart för den här gången.

Skrivpuff - Storslaget

2010-07-08T21:27:00.002+02:00

På Naturhistoriska i Stockholm finns, eller fanns i alla fall för några år sedan, en skiva ur ett redwoodträd. Den upptar i stort sett hela väggen i salen där den är placerad, och det är inte lätt att begripa hur stor den faktiskt är.

I tanken försöker man plocka upp den och placera den i stapeln av likadana skivor som tillsammans bildar stammen, men det vill sig inte riktigt. Storleken ligger på en skala som inte känns verklig; inget på jorden kan väl rimligen tillåtas att bli så stort? Man kan bara stirra och häpna.

För att göra allt ännu värre, så har man ritat upp en tidslinje tvärs över årsringarna. Närmare mitten, men inte överdrivet nära, sitter ett streck som markerar Jesu födelse. För två årtusenden sedan var det här trädet redan större än de flesta träd jag någonsin sett. Och då var det ändå bara ett tanigt litet skott i jämförelse med vad det sedan blev.

Perspektivet skiftar.

Jag är bara en myra...

Midsommarfail

2010-06-27T13:22:00.001+02:00

Att komma hem efter en veckas resa, fixa för och fira midsommar med två gäster över hela helgen... Allt det gjorde att jag helt enkelt tappade bort skrivandet. Så nu är det bara att börja om från dag ett igen!

Men det var det värt, för jag hade en fantastiskt rolig helg, även om jag är så slutkörd idag att jag fick banga rollspelet som var inplanerat idag.

I morgon är det tillbaka till verkligheten, så då är det på skrivandet igen!

Dag 14 - Något nära

2010-06-23T12:11:00.002+02:00

Han hade tyckt att det fanns ett visst avstånd mellan dem hela kvällen, men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad det berott på. Lea hade verkat trivas, de hade pratat och suttit så nära varandra de kunde där i båset, tills den där gamlingen kommit och stört dem…

Han följde henne hem, såklart, och utanför hennes port hade han dragit henne intill sig för att placera en lätt kyss på hennes läppar. Han gjorde det långsamt nog för att ge henne chans att vända honom kinden istället, men hon höll sig stilla, tycktes trivas med att vara nära. Det var bara en stelhet i hennes ryggmuskler som sade något annat.

Dag 13 - Något avigt

2010-06-22T10:47:00.001+02:00

Jag blev inspirerad av en kommentar till föregående text att beskriva dejten ur mannens synvinkel istället...

Jonas blev förtjust så fort han mötte Lea utanför restaurangen. Hon var mörkhårig, söt och klädd i en klarröd top av något slag som fick hennes ansikte att lysa. Visst verkade hon lite tveksam till stället han valt för dem att äta på, men han antog att det bara var lite blyghet som gjorde det.

Där inne ville han gärna hjälpa henne av med den tunna tröja hon bar, men hon bara gav honom ett litet leende, en huvudskakning och drog av sig plagget så fort och bestämt att det hamnade med avigsidan utåt då hon hängde det över sin stolsrygg.

Dag 12 - Semester

2010-06-21T11:18:00.002+02:00

Lea hade just kommit ur duschen och började känna sig redo att göra i ordning frukost, då mobilen pep till och spottade ur sig ett meddelande. Hon klickade fram det medan hon öppnade kylen och plockade fram filen, men sedan blev hon stående och stirrade på skärmen.

”Tack för den fantastiskt underbara kvällen! Min semester börjar i morgon, så då kan vi umgås varje dag om vi skulle vilja. Vi hörs! PUSS!”

Lea visste inte vad hon skulle göra. Hon blev stirrande på de sista fem tecknen i meddelandet länge, och sedan de första orden. ”Fantastiskt underbar kväll”? Vilken date hade han varit på?

Dag 11 - Dagen efter

2010-06-20T19:14:00.001+02:00

De avslutade kvällen inte lång stund efter det. Luften hade liksom gått ur dem alldeles.

Då Lea vaknade nästa dag kände hon sig lika medtagen som om hon hade varit ute och slagit runt på krogarna hela natten. I själva verket hade hon bara fått i sig två glas vin och den sötsliskiga drinken. Ändå hade hon en molande huvudvärk och var så trött att hon knappt kom ur sängen.

Hon kom fram till att hon led av dålig-dejt-baksmälla, en föga känd nackdel med att gå ut med folk man redan från början anat att man inte skulle ha mycket gemensamt med.

Dag 10 - Något skirt

2010-06-19T19:44:00.001+02:00

”Jag tycker att hon ser alldeles strålande ut”, svarade mannen vid Leas sida efter att de evighetslånga sekunderna av tvekan hade passerat. ”Men visst, det kanske är lite kyligt här inne för att ha kortärmat.”

Så plockade han upp hennes lilla kofta av skir, virkad spets, och lade den över hennes axlar så att ärmarna föll ner och täckte hennes ganska oskyldiga urringning.

Det var ju alldeles tydligt för alla inblandade att det inte varit hennes bekvämlighet med temperaturen som var problemet, men det var en så snygg och diplomatisk lösning att inte ens den gamle stofilen kunde hitta någon invänding.

Dag 9 - Utsträckt tid

2010-06-18T20:34:00.002+02:00

En chockerad tystnad följde gamlingens fråga. Lea och hennes sneglade på varandra ur ögonvrån, och det var tydligt att han inte heller visste hur man skulle hantera situationen. Ögonblicket tycktes sträcka ut sig i en evighet av pinsam tystnad.

Under tiden rusade hennes tankar. Först var hon tvungen att minnas vilken top hon egentligen valt att ta på sig innan hon gick ut, men till slut kom hon fram till att det var den hallonröda med fyrkantig urringning och rynkning kring brösten som fick dem att se lite större ut än de var. Inget överdrivet. Men tydligen tyckte den här gubben det.

Dag 8 - Stofil

2010-06-17T11:29:00.000+02:00

På den bekväma sittplatsen och med den faktiskt riktigt goda drinken till hands började Lea verkligen trivas för första gången på kvällen. Den här dejten kanske trots allt inte skulle bli så illa som det hade verkat i början.

Men hoppets låga han knappt tändas innan den hotades igen.

Just då de som bäst börjat komma in i samtalet dök en bargäst upp, en äldre man i en sliten kostym som nog varit ny för kanske 30 år sedan. Hans min hade de typiskt misstänksamma och missunnsamma drag hon förknippade med en riktig gammal stofil. Och mycket riktigt:

”Ska du verkligen låta din kvinna sitta och blotta barmen på det där viset?”

Dag 7 - Profil

2010-06-16T10:17:00.000+02:00

Bordet de satt vid hade ett tillhörande bås, mjukt stoppat och klätt med ett vinrött, sammetsaktigt tyg som smekte baksidan av hennes bara lår. Det höga, omslutande ryggstödet gjorde att det kändes som om de var helt ensamma, och hon började känna att det här stället kanske inte var så illa trots allt.

Eftersom de satt bredvid varandra måste de vända sig mot den andra för att tala till varandra. Annars gled blickarna lätt ut över rummet.

Varje gång han såg bort kunde hon syna hans profil. Lockar ner i pannan, en liten knöl på näsryggen, tunna läppar, och en stadig haka.

Virkningen som tog över världen!

2010-06-15T21:33:00.004+02:00

Eller i alla fall en massa mer garn är jag räknat med...

Jag hittade den här helt underbara giraffen, och var tvungen att sätta mig och virka den. Men den blev mycket större än jag räknat med! Inte för att det direkt gör något så sett, jag gillar stora amis också, men det var tur att jag hade såpass mycket garn av båda sorterna.

Tyckte i alla fall att de färgerna var himla fina tillsammans och passade bra för en giraff, även om sambon undrade om jag aldrig tänkte göra något i naturliga färger. Vilket bara är lögn och förbannad dikt, eftersom jag gjort flera saker i naturliga färger. Så det så!

Såhär stor har i alla fall giraffen blivit hittills...

Min tass fick vara med på ena hörnet för att visa att den verkligen är stor. Och den är ändå bara virkad med nål storlek 3... Voj, voj... Kommer gå åt mycket stoppning till den här! Men det kommer den säkert vara värd i slutänden...

Dag 6 - Något tjejigt

2010-06-15T12:34:00.000+02:00

Drinken han kom tillbaka med var något av det tjejigaste hon någonsin sett. Den var gyllengul i botten av det rundade glaset, men vätskan i den övre delen var knallrosa. Tre sugrör i nästan samma färg stack upp ur den skummiga ytan, tillsammans med ett rött pappershjärta på en pinne. Hjärtat skar sig smärtsamt mycket mot de andra färgerna, men det gjorde henne ändå varm inombords.

”Tror du den är söt nog till efterrätt?” Han såg både lätt generad och väldigt nöjd ut då han ställde glaset framför henne.

”Den är något av det sötaste jag någonsin sett”, svarade hon, helt ärligt.

Dag 5 - Dekaler

2010-06-14T14:57:00.001+02:00

Då hon satt sig vid bordet stod han fortfarande.

”Vad vill du ha?”

”Åh...” Lea kastade en blick mot den konstfärdigt upplysta baren, vars färgglada dekaler gav många förslag. ”Jag tar nog bara lite mer vin, tack.”

Han såg lite besviken ut över valet, som hon väl själv fick erkänna var ganska tråkigt, och hon bestämde sig för att låta honom ha sitt roliga. Det var ju ändå han som bjöd. Och hur ofta kom hon till ställen som det här? Vin kunde hon dricka hemma.

”Eller förresten, nåt fruktigt kanske vore gott såhär efter maten?”

Dag 4 - Elegans

2010-06-13T17:22:00.000+02:00

Lea skyndade sig att göra sitt, medan hon andades så mycket som möjligt genom munnen, och kom sedan ut för att finna sin dejt redo att lämna restaurangen. Hon plockade åt sig sin tröja från stolsryggen, och så gick de.

Stället han haft i tankarna för dem var inte alls vad hon väntat sig. Hon hade trott att det skulle vara någon stillsam kvarterskrog, men istället var det en elegant och på gränsen till överdådig bar vars övriga klientel bar kostymer och klänningar som förmodligen kostade en av hennes månadslöner. Det var inte det slags ställe Lea var helt bekväm med, men hon tänkte att hon kunde ge det en chans.

Jag har skrivit rumpan av mig!

2010-06-12T15:33:00.003+02:00

Medräknat de 124 ord jag skrev på utmaningen här på bloggen, så har jag nu fått ihop 3149 ord idag! Jag är helt klart nöjd med det, så nu ska jag unna mig att slappna av med att virka, och sen blir det att dra till lajvet lite senare.

Känner mig väldigt duktig, med tanke på att jag knappt skrivit alls på sista tiden. Men takterna sitter tydligen i, bara man vill...

Dag 3 - Feja

2010-06-12T11:52:00.001+02:00

Han verkade glad över hennes förslag. Han visste en stillsam liten bar i närheten där de kunde prata, vilket Lea tyckte lät bra. Hon hade ingen lust att försöka lära känna honom genom att skrika sig hes och bli döv.

Efter att han snabbt och beslutsamt lagt beslag på notan ursäktade hon sig och gick in på toaletten. Där inne satt en ung kvinna på en pall. Hon var vagt grön i ansiktet, och den sura lukten i rummet förklarade allt. En äldre kvinna, tydligen en städerska, stod och sprejade rengöringsmedel i ett handfat, putsade och fejade för att få bort det sista.

”Jag är verkligen ledsen”, mumlade tjejen på pallen just då Lea kom in. ”Jag har aldrig ätit ostron förut.”

Write your a** off!

2010-06-11T20:42:00.002+02:00

Jag tipsade om den här på vilse i vitterheten också, men tänkte lägga den här med om nån mer ser den innan i morgon, då det är dags:

Utmaning: skriv 3000 ord på en dag!

Officiell sida här...

Jag tänkte i alla fall haka på!

Dag 2 - Avsluta

2010-06-11T15:02:00.000+02:00

Lea mumlade något om en rejäl lunch hon egentligen inte ätit, och skyndade sig att föra samtalet in på något annat medan hon petade i sin sallad och han avnjöt sin fisk. Nån slags tunga, förklarade han njutningsfullt mellan tuggorna. Tunga? Hon såg framför sig de utskurna kotungor hon sett i matvarubutiker och försökte undertrycka en rysning.

Då de äntligen avslutade måltiden och blev sittande med varsitt glas vin så kände hon för första gången att hon kunde slappna av. Fisklukten fanns fortfarande i hela lokalen, men nu var den i alla fall inte lika närgången.

”Ska vi gå vidare?”

Dag 1 - Fisk

2010-06-10T23:21:00.000+02:00

Lea tyckte inte om fisk och hade aldrig gjort det. Det var något med den mjälla konsistensen som fick det att vända sig i magen på henne. Därför var hon inte särskilt nöjd med att hennes dejt valt att ta henne till en restaurang som var ”känd för att ha helt otrolig fisk!” med hans överentusiastiska ord.

Med menyn framför sig kunde hon konstatera att det knappt fanns något där som inte var fisk. Till slut hittade hon en grekisk sallad som såg fiskfri ut, och beställde den från den runda lilla servitrisen, som till och med hade en fisk på förklädet.

”Ska du bara ha en sallad?”

Rutin i skrivandet...

2010-06-10T22:54:00.002+02:00

Nu är det attans dags att jag börjar få ordning på rutinen på mitt skrivande här. Har ju trots allt jobbat ihop en workshop om att skriva och hålla igång det, så då för jag försöka följa mitt eget råd!

Min plan ser ut som såhär:
Jag såg för nåt år sedan en utmaning som gick ut på att skriva (minst) 100 ord varje dag 100 dagar i följd. Missar man en dag får man börja om! Jag hade tänkt lägga upp den här utmaningen på vilse i vitterheten, så jag ska börja köra igång den själv först. 100 ord är typ... ingenting, och det ska inte vara mitt enda skrivande, men det ska göras VARJE DAG! Få in vanan, liksom.

Mina stackars skrivarmuskler är ju alldeles förtvinade!

Jag tänkte kombinera det här med SkrivPuff, som jag tipsade om tidigare här på bloggen, på så vis att jag varje dag skriver med utgångspunkt från dagens Puff. Men i en sammanhängande handling. Så får ens uppfinningsrikedom och förmåga att knyta ihop olika teman en träning också...

Så varför vänta? Lika bra att köra igång!

Ny blogg!

2010-05-27T18:39:00.002+02:00

Nu har jag slutligen öppnat dörrarna till min nya blogg/sida om skrivande och allt som hör därtill!

vilse i vitterheten

(http://vitterheten.blogspot.com)

Ny favorit på gång?

2010-05-09T11:34:00.002+02:00

Ja, jag tror minsann att min lilla skara av favoritböcker håller på att få tillökning.

Hittills består den av tre stycken, sådana som jag kan återvända till och läsa om hur många gånger som helst utan att det blir det minsta tråkigt, och för varje gång kan jag fortfarande hitta något nytt i dem. Den första är Vårt hem är vårt slott, av Shirley Jackson. Det är en bok jag rekommenderar alla att läsa, men jag tror långt ifrån alla skulle gilla den, för den är rätt... speciell. Sen är det Låt den rätte komma in, som jag tror är svår att inte tycka om, och slutligen Stephen Kings Benrangel. Jag gillar det mesta av King, men den här står mig allra närmast. Jag är en sucker för klassiska spökhistorier.

Vad är det då som är på väg att sälla sig till gruppen? Jo, The Host, av Stephanie Meyer. Har precis läst om den för första gången, och den var lika gripande och bra som vid första läsningen, så den ligger bra till...

Meyer är såklart mest känd som mamma till Twilight-serien. Den har jag också läst, och den funkar väl som hyfsad underhållning, men inte så jättemycket mer. Vissa är bättre, framför allt den sista är rätt stark, medan andra, som Eclipse, är en enda sörja av emo emo emo, gloom gloom gloom, cut cut cut, tills man vill gråta själv av ren leda. Och när det inte är emo är det ett förbannat tjat om hur snygg Edward Cullen är. Ok, ok, det har gått fyra böcker nu, vi fattar, killen är skitsnygg och Bella är det mest ytliga som går i ett par skor. Check.

Sammantaget hade jag alltså inga jättestora förväntningar när jag spontanköpte The Host. Främst baserade jag det på att jag gillar Meyers språk och stil, även om Twilight saknade en del på andra plan. Och jag är glad för det, för bortsett från att språket och stilen hängt med, så är det här en helt annan typ av historia. Det är ett episkt, känslomässigt drama med både djup och realism, trots den fantastiska bakgrund det utspelar sig mot.

Som är denna: Jorden har blivit erövrad av parasitiska utomjordingar som lever i huvudena på sina värdkroppar. Wanderer, fokus för berättelsens förstapersonsperspektiv, är en av utomjordingarna, placerad i huvudet på Melanie, en mänsklig kvinna som vägrar släppa taget om sin kropp och sitt liv. Påverkad av Melanies minnen av dem hon älskar ger sig Wanderer ut på jakt efter det som kanske är mänsklighetens sista, undangömda utpost. Och där börjar dramat på riktigt.

För den som älskar action och handling och snabba ryck är nog den här boken inget vidare, för den är fokuserad på relationer, känslor och inställningar. Den tecknar massor av intressanta och komplexa karaktärsporträtt som jag inte väntat mig efter Twilight, och de relationer och problem som utvecklas då en människa och en utomjording delar kropp är många.

Jag vet i alla fall att jag kommer läsa om den igen, flera gånger, med behållning. En bok som faktiskt får mig att gråta är värd en plats bland favoriterna...

Kursen är färdig!

2010-04-28T20:52:00.002+02:00

Sådärja! Nu är kursen, som jag vid det här laget har jobbat och slitit ganska mycket med, äntligen klar! Det har varit ett riktigt roligt pyssel, och jag har själv fått en massa nya idéer och uppslag medan jag klurat på övningar och texter. Måste säga att jag är riktigt nöjd och rätt stolt, faktiskt.

Nu hoppas jag bara att kursen ska verka lockande nog för att någon ska vilja köpa den också...

Vill man kolla in kursen, och kanske prova på den lite (alldeles gratis!), så finns den här under namnet Skrivstart på sidan minkurs.se, men jag tror inte att den är upplagd där riktigt än. Ni som läser min blog får en liten preview, helt enkelt. Massa häftigt, va?

Skriverier

2010-04-23T19:06:00.004+02:00

I arbetet med mitt senaste projekt - att göra en skrivarkurs - hittade jag den här lilla bloggen. Simpel idé, men himla givande om man bara vill. De postar en skrivarutmaning varje dag, som man kan välja att posta som svar i en kommentar till dagens inlägg om man vill. Har redan gett mig ett par idéer, så jag tänkte tipsa andra om den här roligheten, som kallas SkrivPuff.

Min kurs ja. Det var ett projekt jag började med mest för skojs skull, för att se om jag skulle kunna göra något vettigt av det. Nu känns det som det redan varit väldigt givande och gett mig själv en massa bra tankar, eftersom den handlar om att få tummen ur och komma igång och skriva. Känns det igen från den här bloggen, eller?

Snart är den klar, och sen kommer den finnas på nätet till försäljning för den som är sugen! Mer information om det kommer...

Spela roll

2010-04-14T18:45:00.003+02:00

Häromveckan när jag var på bio fick jag uppenbarelse. Sen fick jag ganska fort en känsla av att jag är korkad eftersom jag aldrig tänkt på saken på det sättet, men det var icke desto mindre en uppenbarelse, så jag tänkte dela med mig av den ifall någon annan drabbats av samma blinda fläck som jag.

Vi börjar från början.

Jag har i mitt liv ägnat mig en hel del åt rollspel. Det började med textbaserat rollspel på Syskonskapet, vilket jag håll på med rätt länge. Åren jag var aktiv där var också de år i mitt liv då jag varit som mest skrivarmässigt aktiv. Utan konkurrens. Jag skrev så mycket att det nästan var det enda jag gjorde när jag inte var i skolan, eller sov, vilket jag knappt gjorde alls för den delen. Förutom chattandet i sig skrev jag noveller om karaktärer, både mina egna och andras, och hade helt otroligt kul. Min fantasi var i sin absoluta toppform, och jag önskar att jag kunde jobba mig upp till den nivån igen. Den är den här perioden framför allt som gör facepalm-faktorn på ”varför tänkte jag aldrig på det?” så extra hög.

Sedan dess har jag spelat vanliga bordsrollspel av lite olika slag – jag har till och med spelat mig själv, jagandes zombies. Sista dryga året har jag till råga på allt börjat lajva på Borås By Night, ett vampyrlajv baserat på World of Darkness. Jag trodde absolut inte att det skulle vara något för mig, men det visade sig att det kunde vara riktigt, riktigt kul. Och dessutom socialt och trevligt.

Så med den bakgrunden i ryggen gick jag och såg Shutter Island för några dagar sedan. Och hela filmen igenom satt jag och hade sådana helt otroliga rollspelsvibbar (vilket, med risk för att spoila filmen för den som inte sett den, inte var så konstigt i sig). Allt som hände kändes som om jag i bakhuvudet kunde höra en spelledare sitta och säga saker i stil med ”När ni vaknar har strömmen gått på hela ön. Vad vill ni göra nu?”.

Framåt slutet av filmen så trillar slutligen den där omtalade poletten ner: Såhär kan man ju tänka för att skriva en berättelse! (No shit, Sherlock!)

Alltså: handlingen så som den utspelar sig i mitt författarhuvud är rollspelsäventyret, med allt från gåtor som ska lösas till dungeoncrawling och hela kitet. Sen placerar man sina karaktärer mitt i smeten och frågar dem: Vad vill ni göra nu? Och om man har tur, så agerar de duktiga rollspelare och, tja, du vet... spelar sin roll.

På sätt och vis har jag väl tänkt på skrivande ungefär i de banorna innan. Att det är karaktärerna som för det hela framåt har varit det jag eftersträvat, och kanske inte alltid lyckats med. Men jag har inte tänkt på det exakt såhär förut. Och det var på sätt och vis både en ögonöppnare, och som sagt, ganska pinsamt...

På't igen!

2010-04-09T17:42:00.002+02:00

Om jag varit borta löjligt länge när jag skrev den senaste posten, så vet jag inte vad tiden som gått sen dess ska kallas. Men nu är det dags att börja igen! Skam den som ger sig, och så vidare och så vidare... Sen sist har det såklart hänt massor på alla fronter, men för den som inte redan känner mig bra nog för att veta om det är nog inte särskilt intresserad av detaljerna. Så vi lämnar det därhän helt enkelt. Alltihop slutade hur som helst med att jag blev arbetslös vid årsskiftet, och sedan dess har haft en massa tid att tänka på skrivande, framtiden, och alldeles för mycket annat. Jag är så bra på att oroa mig.

Det lockade mig i alla fall tillbaka hit, så alldeles dåligt kan det ju inte vara, eller? Det har lockat mig tillbaka till zombieprojektet också. Jag trodde att det skulle vara dött sedan länge, att karaktärerna skulle vänt mig ryggen, gett upp hoppet om mig helt och stuckit någon annanstans. Men till min förvåning fanns de kvar, pratade fortfarande med mig, och ville fortfarande vara med och leka. Jag förtjänar nog inte så trogna karaktärer efter att jag varit så velig med dem så länge! Men nu ska jag göra dem rättvisa och äntligen, äntligen få se slutet på det här, det har jag bestämt.

Det är inte ens mycket kvar att göra. Ett fåtal kapitel kvar att skriva, som jag dessutom har rätt bra koll på vad de ska innehålla, och lite omstrukturering på upplägget. Jag har bestämt mig för att göra en ordentlig genomläsning, lite grundläggande redigering och ombyggnad till en början, för att komma in i berättelsen igen och komma fram till var de olika delar som ska flyttas faktiskt passar in. Jag är hoppfull!

(För övrigt undrar jag om nån alls orkar titta in här länge med tanke på hur länge sedan det var nåt hände här sist... Vi får väl se.)

En riktig kvinna behöver inga ursäkter

2007-09-08T00:04:00.000+02:00

Nu var det helt enkelt löjligt länge sedan jag skrev nånting här. Det var även löjligt länge sedan jag skrev nånting över huvud taget, i skönlitterär mening. Har totalt tappat allt vad inspiration, disciplin och drivkraft heter. Sist jag skrev var nån gång i våras, strax innan det senaste inlägget förmodligen, och sen dess har det stått helt still på skrivfronten.

En av anledningarna är förmodligen att det stått allt annat än still på alla andra fronter... Nytt förhållande, avslutad utbildning, nytt jobb, sommar med allt vad det innebär av resande och festande, och nu en massa jobb vilket känns ovant som bara den efter alla år av pluggande. Men jag kan ju i alla fall skatta mig lycklig som faktiskt fått jobb som bibliotekarie - som jag ju faktiskt utbildat mig till.

Det enda jag är lite missnöjd med i mitt liv för tillfället är faktiskt skrivandet. Eller snarare då bristen på skrivande. Och det är naturligtvis helt och hållet mitt eget fel att det finns en brist över huvud taget. Allt som behövs är ju att jag tar tag i mig själv och får nåt gjort. Men vi vet ju alla att det är så otroligt mycket lättare sagt än det faktiskt är gjort.

Kvar ligger min zombieberättelse, nånstans kring halvfärdig, och jag känner att jag totalt tappat kontakten med den efter all den här tiden och har ingen aning om var jag ska börja för att återuppta bekantskapen med den och personerna i den. Men jag saknar dem. Som fan.

Om nån har nåt tips på hur man kommer igång igen, så tar jag tacksamt emot dem... Känner att suget börjar komma tillbaka, men det finns så mycket att nysta i att jag inte vet var jag ska börja.

ROFLMAO?

2007-04-16T23:51:00.000+02:00

Här har det ju inte hänt mycket på sistone, får man väl säga. Icke så i det verkliga livet. Här händer det en hel massa. En del är skapligt jobbigt, annat stressigt och drygt, och så några saker som är väldans trevliga.

Det skapligt jobbiga är inget som hör hemma här i blogen. Det stressiga och dryga är skolarbetet och det faktum att jag inte skrivit nåt annat än D-uppsats på evigheter. Har nog glömt bort hur man skriver skönlitteratur, känns det som. Usch. Men jag hoppas på att få igång kreativiteten lite i alla fall när det blir dags för Catahyas ansökan av bidrag till tredje novellantologin. Med tanke på att jag kommit med i de två tidigare så vore det ju kul att vara med i den tredje också. Temat folktro låter ju också väldigt lovande. Ska snurra runt det i skallen lite och se vad som trillar ut efteråt.

Det väldans trevliga var att åka till Borås och ha det slött och kul och trevligt med en person jag träffar för sällan. Måste göras om - mindre sällan.

Kollade på en massa film gjorde vi i helgen också. Tror jag såg lika mycket film på de tre dagarna som jag sett på, tja, ett halvår.
På fredagen såg vi X-Men 3, som var helt ok, Epic movie, som var helt värdelös men gick att slögarva till mitt i natten, och den första Saw-filmen, som var väldans otrevlig men bra.
På lördagen blev det Saw II och Saw III, för att komplettera det hela, och de var om möjligt ännu otrevligare, men faktiskt lika bra.
Och slutligen blev det Borat på söndagen. Jag var lite skeptisk till hela den grejen innan och trodde det mest skulle bli jobbigt som en hel film, men den var riktigt skön. Och också lite jobbig, ur ett "pungen i ansiktet"-perspektiv. :)

Men vad kan man säga, annat än ROFLMAO?

Utmanad

2007-03-26T15:53:00.000+02:00

Återigen har jag lyckats bli utmanad.

Så här är reglerna: Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Därpå väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Fast jag blir nog en död gren på det här utmaningsträdet, eftersom jag inte vet sex bloggare som inte redan fått den... Så den som känner sig utmanad kan väl helt enkelt haka på. Men jag vill ju inte vara den som är den, så är kommer sex smaskiga fakta om mig:

1. Jag kan inte äta om solen lyser på min mat. Det känns på nåt sätt lite äckligt och ofräscht, tycker jag. Skugga ska det vara.

2. Jag tycker att silverfiskar är söta. Hemma hos mitt ex brukade jag ha små pratstunder med dem när jag kom in på toaletten och överraskade med att tända lampan. De svarade dock aldrig, så det kanske mer var monologer?

3. Precis som Vildvittra äter jag alltid kanterna först när jag äter smörgås, i alla fall av typen limpmacka, rostat bröd eller liknande. Jag har heller ingen inre spärr för att göra det när andra är i närheten.

4. När jag äter kanelbullar har jag också skumma saker för mig. Jag äter dem alltid så att jag rullar upp dem och äter utifrån och in till mitten.

5. Jag avskyr ljudet när folk kliar sig. Tycker det låter som det gör ont, även om jag vet att det inte gör det.

6. Plocka ögonbrynen är något av det roligaste jag vet.

Baby steps

2007-03-16T14:50:00.000+01:00

Woho! Igår lyckades jag faktiskt knåpa ihop hela 323 nya ord på zombieprojektet! Det är det mesta jag skrivit på ganska länge nu, så även om det känns fnuttigt så är jag ändå stolt över mig själv. Ska försöka se till att skriva i alla fall lika mycket idag och se om jag kan träna upp skrivarmusklerna igen. De förtvinar snabbare än vanliga muskler, och såna har jag inga heller just nu...

Ursäktslös

2007-03-15T16:24:00.000+01:00

Ja, nu har det lugnat ner dig med skolan en aning, efter att jag fått iväg första utkastet av undersökningsdelen till handledaren, och jag är frisk sedan snart en vecka tillbaka, men något skrivande har det likafullt inte blivit. Satt igår och började pula med det nya projektet lite, inte direkt så jag började skriva, men funderade lite på berättelsen. Men hela tiden kände jag mig liksom otrogen mot zombieberättelsen, och jag tror faktiskt inte att jag kan gå vidare förrän jag har blivit klar med den och fått den ur systemet i alla fall i form av ett utkast.

Så nu handlar det väl helt enkelt om att komma på hur sjutton jag ska komma igång med skrivandet igen. Just nu är allt så motigt att jag bara vill lägga mig ner och sova. Energinivån i min kropp har varit i botten den här veckan, skumt nog eftersom det varit så fantastiskt väder och jag faktiskt varit ute i friska luften då och då. Skrivandet har petats ner ganska långt på prioriteringslistan, och nu vet jag inte hur jag ska få upp det därifrån igen och komma igång.

Antingen får jag ta i med hårdhandskarna, eller så får jag helt enkelt ta en paus. Jag vet inte vad jag vill göra, faktiskt... Får nog fundera på den saken ett tag.

Mycket och litet...

2007-03-08T13:48:00.000+01:00

Nu har det inte hänt nåt på ett tag. Jag har haft massvis med uppsatsen, och sedan blev jag dessutom sjuk i helgen och kunde inte åka till Göteborg som planerat. Jättetrist... Och något skrivande har det över huvud taget inte blivit på sista tiden. Det har inte funnits tid eller ork över, och jag tror nästan att jag behövde en paus.

Igår så föddes en ny skrivaridé i mitt huvud. Pag bom tjo så satt den där som en ilsken katt fastklöst i skallen och vägrade släppa, i alla fall inte utan att lämna djupa spår. Så nu måste jag nog låta zombieprojektet dela med sig av min tid och skrivarlust, för det här känns som nåt jag måste göra nånting av. Och en lite actionfylld äventyrshistoria kanske är precis vad jag behöver som omväxling från zombieberättelsen, som ju saktat in och inte vill knappt ens krypa framåt längre.

Jaja, just nu har jag inte mycket tid till nåt alls, så vi får väl se vad som händer. Men till slutet av nästa vecka lugnar det nog ner sig en liten aning, innan det är dags att börja på den sista kursen innan jag är klar. Mållinjen börjar komma inom synhåll, och det känns både bra och lite läskigt...

Kanske ändå...

2007-02-22T21:46:00.000+01:00

Tack vare lite uppmuntran och goda råd efter sista inlägget, så börjar det kännas lite bättre. Har tagit tag i projektet lite mer. Började med att göra en storstädning i den rätt röriga mappen, vilket gjorde att saker och ting genast fick lite mer struktur. Döpte om filer till lite tydligare namn, så jag vet var jag har saker och ting, och det börjar se ut om om jag har nån slags plan. Blir nog till att skriva saker mer i block om scener som hänger samman i en egen kronologi, för att senare fläta ihop allt till en enhet. Berättelsen består nämligen av ett antal olika delar som hänger ihop mer eller mindre tätt. Så när jag tröttnar på att skriva en kan jag gå till en annan och pilla lite.

Den svåraste delen just nu är kärleksdelen. Jag tycker inte jag känner den kvinnliga huvudpersonen så bra, och jag vet inte riktigt vad hon vill, så jag måste nog komma henne lite närmare. Den manliga delen i kärleksförhållandet känner jag ännu sämre - jag vet inte ens vad han heter än! Han har inte velat avslöja det. Men på sätt och vis känns han ändå lite enklare än henne. Trodde jag i alla fall. Men det har börjat dyka upp saker jag inte visste om.

Samtidigt är jag glad att det dyker upp saker. Det betyder att berättelsen fortfarande lever och andas och inte har gått ner sig helt. Trevligt!

Så jag tänker kämpa vidare. Tydligen är det värt det. :)

Beslutsångest

2007-02-20T22:44:00.000+01:00

Jag vet inte hur jag ska göra.

Det går trögt med skrivandet, och jag börjar mer och mer undra om det inte är för att jag inte är så nöjd med mitt zombieprojekt. Det blir liksom inte vad jag ville att det skulle bli, och därför har jag ingen större lust att skriva på det. Vilket är tråkigt, för att gillar fortfarande idén bakom det, och karaktärerna.

Dessutom har jag skrivit så pass mycket att det känns dumt att sluta nu. Jag skulle vilja få ett första utkast klart att lägga undan och låta gro. Men hur ska jag få ihop det när jag inte vill skriva på det? Urk...

Råd och tips? Någon?

Vågar man hoppas?

2007-02-13T20:13:00.000+01:00

Nu börjar jag nästan bli lite hoppfull, mot bättre vetande.

Det började med att saker och ting såg ut att ha blivit ännu mörkare. När jag fick tag i den första utgåvan av SAB så insåg jag att det inte skulle gå att göra någon jämförelse utifrån den, eftersom den var alldeles för liten jämfört med den senaste. Stora problem för uppsatsen, med andra ord. Men sedan fick jag hjälp av min gamla handledare från praktiken och lyckades hitta en annan upplaga, som var från 80-talet, som jag ska använda istället. Det blir inte som jag tänkt, men hela planen går i alla fall inte om intet.

Under dagen kom teknikern tillbaka med min router, som han fixat med, och nu lyckades han få igång mitt trådlösa nätverk. Äntligen! Så ett bekymmer mindre...

Nu är det bara soffan kvar att fundera över, men de som sålde den till oss verkar i alla fall vara tillmötesgående och villiga att lösa problemet, så jag känner mig inte lika uppgiven längre. Jag börjar nästan tro att det kommer att lösa sig.

Så nu har jag fått tid att tänka på skrivandet igen. Det har ju nästan legat på is ett tag, med bara korta ryck då och då under de sista veckorna, men nu hoppas jag att jag ska kunna ta tag i det på riktigt igen. Idag skrev jag en del, och jag tänkte försöka skriva varje dag resten av den här veckan, så att jag kan komma tillbaka i gängorna igen. Jag håller på att tappa kontakten med min zombieberättelse, och det vill jag inte. Så nu blir det till att försöka bli kompis med karaktärerna igen och se till att det börjar hända saker. Lite för lite action!

Eländes elände

2007-02-11T11:27:00.000+01:00

Varför kan ingenting i mitt liv bara fungera? Vad jag än tagit mig för på sistone så har det varit ett totalt kaos av krångel och elände. Jag tror jag blir galen. Om inget börjar fungera och bli bra snart, så jag bara kan slappna av och var nöjd i alla fall en liten stund, så kommer jag gå bärsärkagång.

Förutom allt strul som varit tidigare, med dator och elände, så har det nu börjat gå totalt utför. I fredags började det med att det kom en kille hit för att hjälpa mig installera mitt adsl och trådlösa nätverk. Till en början såg allt ut at gå bra. Den stationära blev uppkopplad, routern gick igång, den bärbara blev uppkopplad, han fixade mina telefonjack som var skumma, och allt såg bra ut. Jag var nära att börja hoppas en stund, men sen bestämde sig universum för att så kunde man ju inte ha det. Så när teknikerkillen just skulle gå på lunch, så slutar allt fungera. Och då menar jag allt. Han blev hos mig totalt 4,5 h, och fick ändå inte igång routern. Efter mycket om och men fick han i alla fall till det så jag fick uppkoppling direkt på modemet, men routern blåvägrade. Elände.

Jag kan i alla fall trösta mig med att jag har uppkoppling hemma, men har man köpt en tjänst och en vara så vill man ju att det ska fungera! Hoppas på en lösning i början på nästa vecka.

Men det värsta eländet hade inte ens börjat.

Min soffa, som kom förra helgen, kom komplett med en liten fläck på ena armstödet. Har man köpt en soffa för ett femsiffrigt belopp, så vill man inte gärna att den ska ha fläckar. Mycket störande. Men den satt i alla fall "bra" till, så den inte syntes. När mamma klagade hos butiken fick hon med ett medel för att testa ta bort den, om det inte funkade skulle vi få en helt ny gavel. Lät ju bra. Inga problem.

I lördags upptäckte vi något annat, ännu mer störande. På sittdynan där jag suttit mest, har det blivit en slags nötningsfläck i tyget. Man kan nästan se exakt var min rumpa och mina fötter har varit. Detta efter mindre än en veckas användning. På en soffa som kostade femsiffrigt. Som vi köpte för att det skulle vara kvalitet, och med ett syg som såg ut att vara tåligt. Så var alltså absolut inte fallet.

Så från att ha haft en soffa med en pytteliten fläck som inte syntes och som jag kunde leva med, så bestämde universum att jag inte fått nog än, och fick det till en jättestor fläck mitt på sittdynan som syns mycket tydligt. Det ser ut som om jag kissat på mig. Men jag är 25 år gammal, inte 25 månader. Mina soffkissardagar är för länge sedan över. Det handlar alltså inte om en smutsfläck av nåt slag, utan helt enkelt om nötning.

Jag tror jag blir knäpp. Jag som gillade soffan så mycket, nu vill jag knappt titta på den, än mindre sitta i den. Och vill det sig illa så måste jag ju hitta en annan. För om de inte kan ge mig en ny soffa, som inte blir utnött efter en vecka, så kan jag ju inte ha den här sortens soffa. Vem vill köpa en så dyr soffa och sen behöva ha den med stora nötta fläckar efter bara några dagar av helt normal användning? Typiskt, för den är ju så fin och passar så bra in här... *gråter*

Ett litet ljus i mörkret är i alla fall att de hade den utgåvan av SAB som jag ska undersöka på stadsbiblioteket här i stan. Så jag slipper åka till KB och krångla. Alltid något. Men just nu orkar jag inte ens glädjas åt den saken. Allt känns bara som skit ändå.

Jag ser ljuset!

2007-01-29T13:04:00.000+01:00

Nu börjar jag faktiskt se ljuset i andra änden av tunneln. Jag har köpt det sista i möbelväg i form av en tv-bänk, som nästan är helt färdigbyggd. Har kommit till det stadiet då den ska vickas och vändas, och eftersom den väger typ dubbelt så mycket som mig, så vågar jag inte riktigt göra det själv. Kom fram till att jag tydligen köpt två av de tyngre möblerna i sitt slag på IKEA. Soffbordet vägde också bly. Elakt var det också. Tog en tugga ur en knoge när jag skulle bygga ihop det, så det fick hela Chuck Norris, för att det är så satans hårt...

Ett mer lättviktigt och humoristisk inköp från IKEA blev min lilla plastblomma med tillhörande kruka. Blomman hette Fejka, och krukan Billig. Jag kände på nåt sätt att de var som gjorda för varandra...

Kvar är fortfarande väntan på soffan. Jag hoppas verkligen att den dyker upp snart, så att jag kan få ordning i vardagsrummet och börja bo in mig på allvar. Det är lite svårt när allt står huller om buller och det är fullt av lådor - mest med böcker - överallt. Jag vill inte packa upp böckerna eftersom jag fortfarande måste flytta lite mer på bokhyllorna när soffan kommer. Verkar onödigt att tynga dem med en massa böcker då.

Kvar är också väntan på uppkoppling, men jag hoppas att det ska komma antingen i slutet på den här veckan, eller, troligare, i början på nästa.

Helgen som gick var trevlig. I fredags var jag och Tomas till IKEA, som nämnt, och sen åkte jag till Lina och glodde på film och hade sedvanlig ostfrossa. Mmmm, godis... På lördagen började vi dagen med storhandling, så nu har jag fått kyl och skafferi välfyllda både med veckans mat och lite stapelvaror som mjöl och krossade tomater och liknande. Skönt att kunna fixa lite ordentligt med mat. Tänkte laga ett par rejäla laddningar och frysa in, så man har framöver. På kvällen så var det ut med Lina för att fira födelsedag. Hade himla trevligt och drällde inte i säng förrän vid tretiden. Mådde ändå oförskämt bra igår.

Idag vaknade jag med lite halvkrasslig hals. Det har kommit och gått ett par veckor nu, och jag hoppas att det antingen bryter ut på riktigt, eller lägger ner helt. Så drygt när det bara fjantar runt lite halvt om halvt.

Mycket nu...

2007-01-24T15:45:00.000+01:00

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Tänkte mest lämna ett litet besked om att jag fortfarande lever, om nu nån bryr sig. Har haft så rasande mycket med flytten och är fortfarande inte klar med den heller. Tid att skriva har jag inte direkt haft, och har det funnits tid har det inte funnits ork. Men jag börjar komma i ordning så smått, så jag hoppas att det ska bli bättre snart. Om ett par veckor eller så kommer jag ha uppkoppling där hemma också, så sen ska allt vara mer eller mindre klart.

Känns som om jag hela tiden kommer på saker jag måste göra, sådant jag skulle behöva köpa, och så vidare. Men nu har jag det mesta utom böckerna uppackade, har byggt ihop de inköpta möblerna, och väntar mest på att min soffa ska komma så jag kan möblera färdigt i vardagsrummet. Ska nog köpa en tvbänk också, men det kan få vänta lite.

Så är alltså läget för tillfället. Jag är i alla fall glad att jag redan skrivit de 10 000 ord jag skulle ha ihop i januari, så jag behöver inte slita mitt hår över det. Men det känns drygt att inte ha skrivit något på flera dagar nu. Börjar verkligen bli beroende igen efter höstens uppehåll.

Nu ska jag ge mig själv en välbehövd paus med lite WoW innan jag ska hem till kaoset igen...

Den första gången...

2007-01-06T16:15:00.000+01:00

Kortnovell skriven utifrån rubrikens "börja", hämtad från Skrivarkalendern. Skriven på 13 minuter.

Den första gången det hände trodde jag att det var ett misstag. Den andra, tredje och fjärde gången trodde jag att det bara var tillfälligheter. Den femte, sjätte och sjunde fick jag börja erkänna för mig själva att tillfälligheterna började forma något som var misstänkt likt ett mönster. Jag var tvungen att erkänna att det förmodligen inte varit ett misstag ens första gången. Att de gånger jag trott vara tillfälligheter inte var det, och att mönstret var högst medvetet det också.

Fast inte från min sida. Jag är än idag inte villig att ta något ansvar för det som hände. Hela tiden var den hon som drev på, som fick det att hända. Det var hon som dök upp varje gång, av misstag, av en tillfällighet, som del i ett mönster. Jag blev lika glad varje gång jag hittade henne där, det kan jag gå med på, men det var aldrig på grund av mig det hände. Det var inte mitt fel.

Varför hon kom den första gången vet jag inte. Det kan bara hon svara på. Det enda jag är säker på, nu, är att det inte var ett misstag, något hon bara råkade göra. Hon hade säkert planerat det hela tiden, och tagit för givet att jag skulle gå med på vad hon än lade fram för mig. Det mest tragiska är att hon hade rätt. För det gjorde jag. Jag har aldrig varit särskilt stark, har böjt mig för andras och mina egna behov som ett rö för vinden. När man inte ens kan säga emot sig själv måste man väl gå med på att man inte är särskilt viljestark. Och det skulle jag ju gå med på, eftersom jag går med på allt.

Första gången så blev jag så överraskad. Jag hade aldrig trott att hon tyckte särskilt mycket om mig. Vi hade träffats många gånger, på andras fester, på krogen, sådana där tillfällen när man bara råkar springa på varandra, även om man inte känner varandra särskilt bra. Man säger hej, man utbyter artiga fraser innan man drar sig vidare till nästa mingelgrupp, nästa bardisk, nästa glas, och så glömmer man bort varandra tills man träffas nästa gång. Så trodde jag vår relation alltid skulle se ut, men det var när jag öppnade dörren den där kvällen och hittade henne utanför, som jag insåg att ja missbedömt någonting. Eller att någon begått ett misstag.

Den villfarelsen levde jag i tills nästa gång. Då förstod jag att det inte kunde vara ett misstag. Hon visste ju i alla fall sedan förra gången att jag bodde där, så hon kunde inte gärna ha gått fel. Så jag antog att det var en tillfällighet. Och gladde mig, eftersom jag hade trivts med hennes första besök. Och så fortsatte det.

Varje gång gladde det mig. Jag ville aldrig att hon skulle gå när hon väl kommit på besök. Att ha någon annan som andades i samma rum, som skrattade och log, och åt maten jag lagat för att frysa in till veckans matlådor, men som jag gärna delade med henne. Att någon annan satt i min soffa, och skrynklade till lakanen i den oanvända delen av dubbelsängen. Det var lika underbart varje gång. Och efter ett tag började jag längta efter de där besöken, när jag insett att det var ett mönster det rörde sig om, något som ständigt upprepades.

Men det skulle inte vara för evigt. Det förstod jag den där kvällen mönstret bröts, då hon stannade i hallen, utan att ta av sig skor och jacka, och sade att hon inte skulle komma på besök mer. Att hon träffat någon. En manlig någon. Någon som hon skulle tillbringa kvällarna med i fortsättningen.

Det var då det hände. Men det var inte mitt fel. Jag hade aldrig bett henne att komma, jag hade trott att det var ett misstag.

Nystart

2007-01-03T15:59:00.000+01:00

Jaha, man överlevde alltså nyåret... Vi hade det himla trevligt här hemma, med en del folk på festhumör och massvis av god mat att äta. Riktigt bra kväll på det hela taget.

Nu har jag tvingat mig att börja med lite skolarbete igen. Jag känner mig inte det minsta lockad för tillfället, men man är väl så illa tvungen att börja komma nånvart om man ska bli klar med eländet till sommaren. Vill inte få nån rest! Särskilt inte på uppsatsen. Vill bli klar som planerat.

Skrivandet har jag också börjat med, och det var inte alls lika motigt att göra, av nån anledning... Igår gick det visserligen lite segt att komma igång, eftersom jag inte skrivit sedan tidigt i höstas, men idag var det redan mycket lättare att lägga ord till ord och komma framåt. Det känns bra! Men jag har insett att jag måste jobba lite mer på att lära känna mina karaktärer bättre. En del har jag koll på, men det är ett par stycken som jag fortfarande inte vet exakt var jag har, och eftersom de står i centrum ganska så mycket för berättelsen, så känns det tvunget att jag jobbar lite mer på det. Men det är ett trevligt bekymmer.

Jag gillar min Skrivarkalender också. Jag har börjat använda den för att sätta upp mål för mig själv med skrivandet, och det känns bra att ha något konkret att gå efter. Så mycket som jag har att göra framöver så kan det vara bra med lite struktur. Den innehåller en del intressanta övningar också, som kan vara nyttiga att göra för att träna upp skrivarmusklerna.

Slutet är nära...

2006-12-29T15:03:00.000+01:00

Så lider 2006 mot sitt slut, och ännu ett år har gått. Man börjar verkligen undra vart tiden tar vägen egentligen. Börjar man redan bli gammal vid 25 och tycka att tiden rusar iväg så ska det ju bli rent läskigt att bli 50... Men även om julen i vanlig ordning gick alldeles för fort, så var den riktigt trevlig. Åt en massa gott, tog det allmänt lugnt och var faktiskt ute och gick varje dag mellan 40 och 60 minuter. Duktigt av modern och mig. Och skönt.

Jag lyckades skriva en del under julen, och skrev faktiskt klart min gamla blogberättelse som jag började på i föregångaren till den här blogen, så jag kanske kommer lägga upp den i repris när jag har redigerat den ordentligt. Skrev lite annat också. Fixade en del på den berättelse jag hade tänkt skriva för NaNo men som aldrig blev av. Den kommer nog bli lite förströelse framöver. Sedan började jag med ett annat "bara för skojs skull"-projekt, nämligen en liten pjäs. Jag har aldrig skrivit drama förut, men jag tänkte att det kunde vara nåt kul att roa sig med - om inte annat en bra träning i att fokusera på dialog, något som jag behöver träna på, och inte tänka främst på beskrivningar och narrativ.

Skrivandet står också i fokus för mina nyårslöften. Jag vill skriva mycket året som kommer, och bli klar med i alla fall mitt zombieprojekt. Gärna nåt mer också. Tror inte jag behöver kämpa så hårt med just det löftet.

Att äta bättre och komma igång med lite träning är väl betydligt svårare, men jag ska göra ett nytt försök.

Det tredje löftet är mer en förhoppning och ett mål - att skapa mig ett fint hem i min nya lägenhet och komma igång med ett nytt liv, på egen hand.

Jag har redan börjat jobba på att skaffa mig fina saker att ha, så jag tror det kommer gå bra. Jag vill bara ha saker jag verkligen tycker om och trivs med, så jag satsat på att inte köpa allt snabbt utan byta ut och förändra med tiden. Har ju saker så jag klarar mig och inte behöver köpa precis allt på en gång. Skönt det, när man ju är lite halvfattig. Fick i alla fall en soffa i julklapp av morfar. Inte illa! Superfin är den, och jag ser fram emot att få hem den veckan efter flytten. Fick en matberedare av modern också, som jag önskat mig, så nu kan jag göra en massa roliga saker.

Det jobbigaste med flytten är att jag måste skaffa adsl, eftersom det inte finns bredband i kåken än så länge, och det tar ju några veckor. Så jag får ha den stationära datorn kvar här hos Tomas ett tag för plugget, och skriva på den bärbara hemma istället. Kommer nog funka bra, men lite trist att man inte kan flytta allt på en gång och vara klar sen.

Men, men, det är ett tag kvar tills dess - 22 dagar av pluggande, packande och skrivande att ta sig igenom - och en nyårsafton med fest. Skål för det!

Jul igen...

2006-12-19T15:20:00.000+01:00

"Det finns för mycket vatten
Det är för lite kul,
Men det är inte natt än
Och snart så blir det jul!"

Om man ska ta det med med Sorkar och Strängars ord. Och snart är det ju faktiskt dags för jul, även om det inte direkt känns så än så länge. Nu börjar det i alla fall likna något, med minusgrader och frost på marken som i alla gall ger illusionen av ett lätt snötäcke. Men lite riktig snö skulle faktiskt vara trevligt. Men tydligen ska det bli varmare framåt helgen, så nån vit jul blir det nog inte hemma i Avesta. Tråkigt... Säga vad man vill, men det är nåt speciellt med snö på julen.

Men nu måste jag faktiskt tillägga att det hade snöat här i eftermiddag, jag hade bara inte sett det för mörkret. Så ungefär en centimeter snö låg det ute när jag kom ut! Men nu har det redan börjat regna, så glädjen blir väl kortvarig...

Den kommande helgen till ära passade jag på att göra det lite juligare här på blogen i alla fall, så att det syns nånstans att det snart är dags för dopparedag. Även om vi inte faktiskt doppar i grytan hos oss. Tur det. Blött bröd är nåt av det äckligaste jag vet.

Hoppas att alla små blogläsare får en trevlig jul och ett glatt nyår, så hörs vi framåt januari igen, skulle jag tro. Och då blir det dags för skrivande igen på allvar för mig!

Zombieprojektet återuppstår?

2006-12-13T13:41:00.000+01:00

Jag har funderat en hel del på vad jag ska skriva på när Niltoy börjar igen i januari, och idag satte jag mig och tittade lite på zombieprojektet och läste en del av det jag skrivit - och insåg att jag fortfarande tycker mycket om det och vill fortsätta med det. Det är en berättelse jag är riktigt svag för och som jag skulle vilja se bli färdig en vacker dag. Den är kul att skriva och känns rätt mycket som jag. Så jag ska ge den en chans till. Minst. Nu när jag vilat från skrivandet ett tag så kanske det kan bli något. Jag hoppas i alla fall det.

Den som lever får väl se vad som händer.

Annars? Tja, idag är det lucia, vilket är svårt att tro eftersom det fortfarande ser ut som antingen sen höst eller tidig vår ute. Idag regnar det i alla fall inte, och solen lyser till och med litegrann just nu, men vinterväder är det inte direkt. Jag är inte så förtjust i snö, men nu börjar jag önska att det ska komma en laddning så det blir lite ljusare och trevligare ute. Snö, och så kallt, så det ligger kvar. Slask är bara elände.

Luciadagen till ära gick jag upp 7 i morse, kollade på luciamorgon på tv, kokade te, rostade bröd och åt frukost och lussekatt i skenet av levande ljus i morgonmörkret. Riktigt mysigt var det, och jag var inte så trött som jag trott att jag skulle vara. Blev väckt mitt i en dröm, så jag var lite yr, men sedan piggnade jag till oväntat fort. Och nu känns dagen som om den är jättelång! Enda besvikelsen var att programmet var en repris från förra året. Har de blivit för snåla för att göra nya luciaprogram?

Apropå drömmen jag väcktes ur... Jag körde bil. Och som vanligt när jag kör bil i drömmar så går det inte särskilt bra. Bromsen funkar aldrig - hur hårt jag än trycker ner den fortsätter bilen framåt - och jag är alltid mitt ute i trafiken och hela tiden millimeter ifrån olyckor. Nu var jag dessutom förbannad i drömmen för att folk sagt åt mig att bilar visst stannar direkt när man trycker på bromsen, men min gjorde ju inte det ändå. Ljug.

Jag börjar tro att den där drömmen hänger ihop med stress och en känsla av bristande kontroll från min sida. Igår när jag lade mig var jag lite fundersam kring skoluppgifter och lite oroad, så det har säkert med det att göra. Nu, efter ett gruppmöte på morgonen, så känns det i alla fall lite bättre.

Saker och ting går framåt...

Tema: Kniv under sängen

2006-12-11T15:22:00.000+01:00

Jaha, i brist på roligare saker att skriva - livet knatar sig fortfarande fram i väntan på att något ska hända - så postar jag väl min senaste temaskrivning. Vete sjutton vad man ska tro om min tolkning av temat. Ibland tror jag att det är något fel med min hjärna. Om det är det, så får det gärna vara så. Det är roande för det mesta...

Tio minuter exakt skrev jag, så slutet är lite abrupt.

Grått gryningsljus hade börjat krypa in under sängen då han lade sig att sova. Gäspande sträckte han på sig, så att de långa, håriga tårna nästan stack ut nedanför sängkarmen, och han skyndade sig att dra in dem i trygghet igen. Men innan han hann kura ihop sig helt var det något som rörde sig över hans mage och fick honom att förskräckt rycka till, innan han insåg att det bara var hans vän tusenfotingen. De hundratals fötterna kittlade honom, men han höll sig från att fnissa högt. Så hade insekten till slut vandrat över honom, och han kurade ihop sig på sin vanliga plats, med ryggen mot väggen, för att sova bort dagen.

Han hade just slutit ögonen då tusenfotingen tog till orda.

”Det ligger något där borta.”

”Var?” Han slog upp ögonen igen.

”Där borta.”

Han vred på huvudet bland dammråttorna och såg att det faktiskt låg något där borta, alldeles i utkanten av Riket under Sängen.

”Vad är det för något?”

Tusenfotingen kröp framåt tills den svarta, rundade ryggens sköldar blänkte till i gryningsljuset. Den vandrade över tinget, fram och tillbaka, som om den genom de många nålsmala fötternas beröring kunde lära känna det främmande föremålet.

”Jag vet inte”, konstaterade den till slut, förvirrad. ”Jag har aldrig sett något liknande här förut.”

Han sträckte ut sin långa hand, den beniga och håriga som barnet som sov i sängen fruktade så mycket, och petade på tingesten. Inte fullt hälften av den var av trä, rundad och slipad, och resten var platt och metallisk, och vass på ena sidan. Mycket vass. Han drog till sig handen och sög på den blödande fingertoppen.

”Det är något elakt. Den gör ont.”

Stillestånd

2006-12-02T11:08:00.000+01:00

När jag satt och läste Klassifikationssystem för svenska bibliotek häromdagen för uppsatsen, så noterade jag att böcker om skrivkramp klassas tillsammans med diverse sjukdomar på ett V-signum. Skumt. Jag trodde inte direkt man kunde se det som något medicinskt...

Hur som helst så är jag inte drabbad av skrivkramp, även om det inte blivit något skrivet på rätt länge nu. Mycket annat som tar plats i hjärnan och hjärtat, och det vill sig inte direkt att vara kreativ just nu. Men jag saknar verkligen att skriva varje dag. Det var en trevlig vana som jag avser att återuppta så snart det känns som om det fungerar. Har en hel del saker jag vill skriva, så jag hoppas att jag kommer kunna göra det snart. Får väl nöja mig med småsaker som temaskrivningar och liknande tills dess.

När 2007 börjar så får jag också invika min Skrivarkalender. Det ska bli trevligt! Köpte den som en present till mig själv i höstas.

Nu ska jag snart ut och shoppa lite julklappar i höstvädret (8 grader varmt och regn...) och ikväll ska jag och linerium ut och supa oss fulla. Det kan vi behöva...

Säg vad du vill nu, snart är det för sent...

2006-11-28T12:30:00.000+01:00

Ja, det är alltså fullt möjligt att vi snart inte längre kommer ha varken tryckfrihet eller yttrandefrihet i Sveriges grundlag. Spännande... Allt enligt denna artikel i DN. Man undrar hur folk egentligen tänker.

Men tydligen följer vi bara med strömmen. I Australien har man lagt fram ett förslag som i princip innebär att allt innehav av utrustning som möjliggör piratkopiering blir kriminellt. Vi snackar alltså allt från persondator till penna och papper. Vilket ju lär göra ungefär 100% av australiensarna till brottslingar. Väl övertänkt.

En familj som sjunger "Happy birthday" på sitt barns kalas där andra kan höra, som spelar in det med videokamera, och sedan dessutom lägger ut det på nätet på sin privata, icke-kommersiella hemsida, kan få betala upp till 3960 australiensiska dollar i böter. Men det verkar ju logiskt. Eller inte.

Spännande värld vi lever i. Det är olagligt att äga penna och papper, och att uppfinna något kan ge fängelse i flera år. Piratkopiering jämställs med grov misshandel och våldtäkt i lagböckerna, och snart kan oskyldiga svenska medborgare avlyssnas i sina hem.

Undrar om det kommer vara lagligt att ha bibliotek länge till...

På resande fot

2006-11-24T17:56:00.000+01:00

I morgon ska jag dra söderut, till Göteborg, närmare bestämt. Där ska jag träffa en bunt World of Warcraft-spelare, dricka mig full, snacka en massa nördsnack (förmodligen, det brukar bli så), och ha det allmänt trevligt. Ser faktiskt fram emot tågresan på 3,5 h ner dit. Bara vara helt på egen hand och läsa, lyssna på musik, äta mumsig medhavd mat, och försöka låta bli att känna mig skolstressad. Frågan är om jag kommer se fram emot hemresan lika mycket, då risken är överhängande för bakishet. Var i alla fall smart nog att boka ett tåg som går först vid 14 på söndag, så jag behöver inte kämpa mig upp i ottan.

Eftersom jag då lämnar blogen ett par dagar, så tänkte jag slänga upp en till lite tematext innan jag åker. Temat var "vaktpost" den här gången, och jag skrev i 20 minuter...

Hennes tunga, grå huvud vilade mot marken då hon sov. Den tjocka pälsen höll henne varm trots att tjälens kyla ville tränga in i hennes kropp, och de stora vingarnas fjädrar skyddade för den fallande snön. De tre svansarna rörde sig rastlöst då hon drömde. Andedräkten stod som moln kring den långa nosen, där huggtänderna syntes under läpparna.

Obid stod helt stilla och såg på henne. Så det här var vaktposten, den legendariska bevingade vargen, Chatla. Han hade inte väntat sig att finna henne sovande.

Medan han stod där och avvaktade, osäker på vad han skulle ta sig för, öppnades emellertid hennes ena silverglänsande öga och såg på honom. Hon blinkade sakta medan hon höjde huvudet, gäspade stort och med ett litet hundaktigt gnällande i strupen. Så satte hon sig upp och såg rakt på Obid.

”En besökare vid Portarna, ser jag”, sade hon med en dov, nästan morrande stämma. ”En gåtlösare. Är det vad ni är, gamle man?”

”Jag måste komma till andra sidan Portarna. Så jag antar att jag måste vara en gåtlösare, för tillfället.”

”Ingen är gåtlösare för tillfället”, svarade vargen. ”Men det kommer du nog upptäcka ändå med tiden. Är du redo för min gåta?”

Obid rätade lite på ryggen med en suck. Han visste att ett felaktigt svar skulle innebära en evighet fängslad i Portarna, men hans uppdrag var tvunget att gå före alla sådana betänkligheter. Han nickade bestämt.

Varginnan nynnade lite för sig själv medan hon vaggade lätt av och an, vingarna halvt utslagna. Så tog hon till orda:

”En port kan ha många nycklar, men lärdomen har endast en, och den är källan till alla svar. Vilken är nyckeln?”

Tystnaden föll tillsammans med snön, men drevs sedan undan igen då vargen åter började nynna. Obid knäppte händerna och lät dem hänga framför sig medan han mötte Chatlas silverblick.

”Frågan är lärdomens nyckel”, svarade han sakta, ”för den är källan till alla svar.”

Varginnan tystnade, och så böjde hon sig framåt i en smidig bugning. Bakom henne hördes ett klickande då Portarna öppnades.

Left, right, left, right...

2006-11-21T17:34:00.000+01:00

Nej, det gick inte att ha texten till höger och ramen till vänster. Fel. Så nu har jag bytt tillbaka till det gamla igen, och fipplat om lite i färgsättningen. Tyckte väl att den blev lite för mörk i senaste versionen...

Så nu är allt som det ska igen.

Ännu ett möte...

2006-11-20T10:22:00.000+01:00

Eftersom jag blivit frågad om mer att läsa efter gårdagens inlägg, så tänkte jag posta en annan temaskrivning på temat "möte vid en korsväg". Den är skriven för rätt länge sedan, men jag är själv lite svag för den. Tio minuter prick tog den här.

Om någon kan nämna min litterära inspiration så får den personen ett hedersomnämnande. Eller nåt...

Snön virvlade ner i lätta flingor mot den ännu bara marken och drevs upp mot vägkantens gula gräs i små drivor. De tunna björkar som växte vid stengärdesgården såg frusna ut i de isiga vindarna, och åkrarna där bortom var grå av frost och nysnö. Vid en korsväg mellan fyra åkrar stod en mjölkpall, och på den satt en man insvept i en sliten långrock. På vägen framför honom gick en annan man otåligt av och an, medan snövinden slet i hans lite tjockare rock. Då och då stannade den gående mannen och såg upp mot himlen i fåfängt sökande efter solen, för att avgöra tiden.

”Han borde vara här nu”, muttrade han varje gång, liksom han gjort om och om igen den senaste timmen. ”Han borde ha kommit.”

Mannen på mjölkpallen svarade aldrig, utan försvann bara längre ner mellan sina uppdragna axlar.

”Kanske har vi tagit fel på dag?” Den gående mannen stannade och slog armarna om sig själv medan han vände sig mot den andre. ”Tror du att det kan vara så? Att det inte är rätt dag?”

”Det är rätt dag”, svarade han på mjölkpallen stilla. ”Det måste det vara. Vi räknade efter.

”Kan vi ha tagit fel på tid?”

”Nej.”

Tystnaden bredde ut sig över korsvägen för en stund medan mannen åter började vandra fram och tillbaka.

”Kan det vara fel korsväg?” Han stannade återigen och vände sig mot mjölkpallen. ”Det måste finnas fler längs den här vägen. De här åkrarna fortsätter i det oändliga, det måste finnas fler korsvägar längre fram.”

”Vi sade den första korsvägen söderifrån. Det är den här. Vi är på rätt plats, på rätt tid, på rätt dag. Han har bara inte kommit.”

”Han har bara inte kommit”, upprepade den stående mannen och såg upp mot den jämngrå himlen igen, och det blev tyst för en stund innan han åter tog till orda. ”Men han borde vara här nu.”

”Ja”, svarade mannen på mjölkpallen, och såg upp från det isiga gruset på vägen för första gången. ”Vi får helt enkelt vänta.”

Allt är skit, men annars är det bra...

2006-11-19T13:41:00.000+01:00

Livet är fortfarande något av en börda, men det rullar vidare ändå. Jag börjar kunna fokusera bättre på skolarbetet, även om jag känner mig tokigt stressad fortfarande. Men det blir väl bättre när jag börjar få koll på vad jag ska göra, förhoppningsvis, och gör upp någon slags planering. Att jag dessutom fått tag i en egen lägenhet redan gör också saker och ting bättre. Nu har jag något att se fram emot som känns postitivt, även om det såklart kommer kännas konstigt att bi ensam igen.

Skrivandet har legat på is rätt länge. Först ville jag ju ta en liten paus, sen tänkte jag skriva NaNo men blev sjuk istället, och nu är min hjärna och mitt hjärta mos, vilket inte direkt ökar kreativiteten. Hålla på med något större projekt är inte aktuellt just nu. Däremot så tog jag itu med en temaskrivning från en maillista jag är med på för fantasyskrivande, och lyckades få ihop en liten pryl på drygt 10 minuter. Temat var "möte på galgbacken". Postar det här om någon är intresserad...

Liket landade med en duns på marken då Lare med ett vant ryck löste upp strypsnaran som legat kring dess hals. Lika vant knöt han till öglan igen, och lämnade den att dingla tom, i väntan på nästa offer. Så klättrade han ner från galgen igen, sträckte sig halvt in under plattformen och drog fram liket med ett grepp om dess ena, smala fotled. De slitna kjolarna gled upp och blottade mer av benen, ända upp till de gråbleka låren, som fläckades av gamla blåmärken såsom kjolen fläckades av blod. Men Lare lät sig inte bekomma. Han fattade helt enkelt tag om en handled istället, vred kvinnokroppen runt och fattade tag under dess armhålor istället så att han kunde släpa ut den på stenläggningen där hans kärra väntade.

Då han rätade på sig, med en hand mot den ömmande ländryggen, fick han syn på en annan man som stod och synade hans förehavanden i tysthet. Lare lät händerna sjunka och suckade lätt, försökte att inte låta det märkas.

”Jaså, du kom ändå. Jag trodde nästan att du skulle ångra dig.”

”Nej, knappast. Jag går inte miste om ett tillfälle som det här.”

”Nå, men så skynda dig då. Innan jag ångrar mig.”

Mannen kom i rörelse, steg fram till Lares sida och hukade över liket som fortfarande låg utbrett på stenarna. Han fick fram en lång, stilettliknande kniv ur ena stövelskaftet och sträckte sig fram mot hennes ansikte. Lare vände sig bort för att slippa se, och önskade att han med hedern i behåll kunnat hålla för öronen också.

Då mannen rätade på sig gav han bara Lare en kort nick, innan han försvann från galgbacken, med händerna dolda i fickorna.

Lare undertryckte en rysning som löpte över ryggraden och böjde sig åter över sin syssla. Han försökte undvika att se på likets stympade ansikte, de blodlösa såren och gapande hålen, och lät henne för säkerhets skull falla ner på mage i kärran. Så fattade han om dess handtag och började rulla den bort från galgen, medan regnmolnen hopade sig över staden.

Rätt otrevlig liten historia, förvisso, men mer än jag skrivit på länge... Alltid något.

Hjärtekrossad

2006-11-13T14:45:00.000+01:00

Tung dag idag. Min hjärna är trasig, och mitt hjärta känns som om det gått i inte bara tusen, utan snarare miljarder små bitar som ligger och rasslar kring fötterna. Kanske är så det ska kännas när ett sjuårigt förhållande nått sitt slut, men det gör det ju inte direkt lättare...

Jag klarade mig igenom gårdagen på chocken tror nog, men idag har insikten smugit sig på mig om vad som egentligen hänt. Så nu har min hjärna stängt av i rent självförsvar, vilket inte är så lyckats med en drös med skolarbete som skulle behöva göras.

Vad fasen gör man nu?

urk II

2006-11-06T13:56:00.000+01:00

Fortfarande sjuklig. Halsen har blivit ganska snäll nu, och näsan har börjat ställa till besvär istället, vilket alltid är ett säkert tecken på att jag är på väg att bli bättre. Känns bra att veta att det finns hopp. Men jag tror inte att det blir praktik i morgon heller, som jag hoppats. Känner mig mosig, orkar knappt sitta här och skriva, och är febrig. 37,3 grader för att vara exakt. Och innan ni börjar tycka att jag är en hypokondrisk fjomp, så kan ni ju betänka att min normaltemp ligger på omkring 36,3. Så det är inte konstigt att mitt huvud känns som en vandrande ugn...

Tydligen hade förra praktikanten också blivit sjuk. Det är de hemska biblioteksbakterierna som slår till, förmodligen. Tråkigt men sant.

Hoppas i alla fall att jag är i farten till på onsdag. Jag vill inte missa mer nu, så det är bäst att min kropp tar sitt förnuft till fånga och blir frisk under morgondagen, annars blir jag ledsen och kinkig. Ska bota den med mer echinacea och marinerad vitlök. Mums.

Nu ska jag snart ägna mig åt dagens stora projekt - gå till affären.

urk

2006-11-02T22:02:00.000+01:00

Nej, ingen praktik i morgon, och ingen resa till modern i helgen. Mår inte alls bra nu. Blir till att ägna helgen åt att krya på mig så att jag i alla fall orkar med hela den sista veckan ute. Ska se om jag orkar plugga lite som planerat...

Urk.
Vill inte vara sjuk.

Sjuklig

2006-11-02T12:49:00.000+01:00

Är hemma från praktiken idag, sjuk och krasslig. Inte kul. De här dagarna känns för viktiga för att missa, men det gick helt enkelt inte att tvinga mig iväg i morse. Kom upp till toaletten, sen insåg jag att jag inte orkade. Lyckades få tag i någon att sjukskriva mig hos strax efter åtta, åt frukost, sen däckade jag till halv elva. Drömde så otrevligt att jag vaknade, och passade på att gå upp innan jag sov ännu mer. Hoppas på att kunna gå i morgon, så jag vill inte sabba min dygnsrytm helt. Men det känns inte så jättetroligt just nu att jag kommer klara morgondagen heller. Tråkigt...

Blir jag inte jättemycket sämre ska jag nog ta mig till Avesta i helgen i alla fall, och bli ompysslad av modern. Känns dumt att åka bort när jag sjukskrivit mig, men det känns som om jag kan ligga där och slöa lika gärna som här hemma...

Blir jag hemma i morgon så ska jag i alla fall börja läsa lite i en bok jag lånat för uppsatsen, så jag gör nån slags nytta. Börjar känna mig lite stressad för det där, dessutom. Vill böja komma igång på nåt litet sätt. Ska försöka få tag i min praktikhandledare för lite information om nästa vecka också, för jag vet inte exakt vart jag ska på måndag när jag börjar, och går jag inte dit i morgon kan jag inte fråga någon om saken.

Det löser sig.

Nu ska jag värma min vetekudde och lägga fotarna på, kanske göra lite te, och sunka...

NaNo närmar sig...

2006-10-30T20:25:00.000+01:00

Jaha, nu är det bara ett par dagar tills NaNoWriMo börjar, och jag börjar undra om jag verkligen kommer orka med det i år. Brukar vara så slut i huvudet efter praktiken om kvällarna, och jag har fortfarande två veckor kvar. Men jag ska i alla fall ge det ett försök. Gillar historien jag tänkt ut, så jag ska skriva den nån gång i alla fall, och jag tror att omkring 50 000 ord är lite lagom omfång för den, faktiskt.

Men jag vet inte. Den som lever får se.

Jag ska i alla fall skriva den på laptopen, så att jag inte har något annat att bli distraherad av, eftersom skrivprogrammet är det enda som är installerat på den. Det går inte ens att surfa eftersom vår router är lite störd. Men i det här sammanhanget är ju det faktiskt bara bra...

Jag funderar på att börja lära mig skriva stenografi. Kanske kan vara ett användbart projekt? Jaja, det får visa sig.

Falla på plats

2006-10-27T21:36:00.000+02:00

Saker faller på plats, sakta men säkert.

Sambon köpte djurexpansionen till Sims 2 åt mig för ett tag sedan, och det visade sig att den var DVD - och jag saknade DVD-spelare på min dator. Inte bra. Iväg dagen efter för att införskaffa en, som vägrade fungera. Byta. Andra försöket är inte villigare att fungera. Irritationen blir sakta till vrålande galen ilska över att vissa människor inte vill hedra sina mödrars födslovåndor genom att använda sina stora hjärnor. Till exempel för att klura ut att man bör lägga ut drivrutiner åt sina nya produkter, så att man faktiskt kan ANVÄNDA DEM!!!!

Spån.

Vidare har det gått tre veckor av fem på praktikperioden, och det känns som om jag börjar få lite bättre koll på sysslorna nu. Känner mig inte som en lallande idiot bakom disken längre, och jag kan sköta en del rutiner ganska så mycket på egen hand nu. Det känns bra. Visserligen kommer jag glömma allt efter några veckor tillbaka i plugget, men då har jag i alla fall bevisat för mig själv att jag kan göra det.

Återigen tackar jag min lyckliga stjärna över att Uppsala har kvar sin praktik. Hade inte velat vara utan den. Verkligen inte. Känner mig så mycket säkrare på mitt yrkesval nu, och på att jag faktiskt kan göra det den dagen det blir dags.

Har funderat en del mer på skrivandet i november också, och jag ska ge min bibliotekshistoria ett försök. Kan bli roligt. Har skissat lite på karaktärer och motiv - det blir nämligen något av en deckare, om jag inte redan sagt det - så nu börjar jag bli redo att ta itu med det när den första november infinner sig.

Nu ska jag falla på plats i soffan och mysa.

Men i morgon blir det baluns. Ska ut med linerium och shoppa på dagen, i alla fall lite sprit. Känner mig för fet och ful för att prova kläder. Blä. Fick i alla fall tag i ett fint halsband som jag ska ha i morgon, och det är lite kul. Har svårt för att hitta smycken jag kan tänka mig att ha på mig. Ser fram emot balunsen. Är danssugen, trots att jag dansade mig till träningsvärk förra helgen.

Surkärringen anfaller

2006-10-17T17:53:00.000+02:00

Jag känner mycket tydligt på mig att jag kommer bli en riktigt gnällig och elak tanta när jag blir fullfjädrad bibliotekarie. Det gick upp för mig idag.

Jag var på en biblioteksfilial som ligger precis intill en skola, och det var elevernas rastnöje att komma över till biblioteket för att låna toaletterna (våra var tydligen trevligare och renare än skolans), och naturligtvis - datorerna. Där hängde de i finniga, brådmogna och högljudda klasar och spelade musik, spel, och gormade sådär förtjusande pubertalat som bara skolungdomar i grupp kan göra. Och det är så fruktansvärt störande.

Det skulle vara störande i vilken miljö som helst där man var tvungen att vara i närheten av dem en längre stund, men på biblioteket blir det liksom extra illa. För de inte bara låter illa, det bryter också mot de konventioner som gäller i den miljön. Och det riktigt ryckte i skinnet på mig av lust att häva ut hela packet genom dörren.

För att inte tala om lusten som nästan övermannade mig att smyga fram till en av killarna, dra upp hans säckande jeans och dra åt bältet, med ett "Sådär, du var nära att tappa dem. Känns det bättre nu?" *troskyldigt leende*

Nu när jag bara är praktikant vågar jag inte riktigt, men det kommer sig nog...

På samma sätt vill jag skälla ut alla skolungdomar som kommer med listor på böcker de ska ha, och som de minsann inte kan leta efter själva i katalogen. Tydligen är det inte läs- och skrivkunniga någon av dem, och lider väl dessutom av svårartad lathet. Jag vill ta dem i öronen och ruska om dem.

Ögonskugga

2006-10-12T20:41:00.000+02:00

Då var man tatuerad för fjärde gången. Fast den här gången var det inte en ny tatuering, utan lite skuggning kring mitt wedjatöga. Tror att det blev bra. Svårt att veta med skuggning. Det är ju liksom mörkrött nu, och inte grått som det ska vara. Men det blir nog bra bara jag sköter om den lilla saken.

Vad gäller mitt NaNo-projekt så lutar det åt att det blir av. Har bestämt mig för att skriva en berättelse som utspelar sig i biblioteksmiljö, vilket känns naturligt eftersom jag ju befinner mig där under skrivandet. Fantasy blir det, dock, inte någon slags skildring av biblioteket jag jobbar på. Tror att det kan bli roligt. Men det krävs fortfarande en del funderande, även om jag liksom inför januariskrivandet ska undvika att planera för mycket. Det gick ju bra då. Ska börja planera för karaktärerna dock, som jag gjorde då, för de kommer bli ganska viktiga.

Nu ska jag slappa nån timme till innan det är sovdags. Är rejält seg efter jobbdag och tatuerande, och min kropp är fortfarande lite chockad över hur jag behandlat den. Stackars.

Trasig

2006-10-10T21:40:00.000+02:00

Ikväll är jag helt slut. Andra dagen på bibliotekspraktiken och min kropp börjar redan ge upp. Tror att den blivit på tok för van vid stillasittandet vid datorn här hemma. Den som trodde att bibliotekarieyrket är ett stillasittande sådant trodde fel. Jag tillbringade stora delar av gårdagen och hela förmiddagen idag till fots, och det i kombination med att jag promenerar till och från biblioteket - vilket tar en halvtimme enkel väg - har gjort att mina ben, fötter och rygg har börjat protestera ganska högljutt mot den ovana behandlingen. Aj. Kände mig som en gammal tant när jag kom hem och kastade mig på vetekudden det första jag gjorde. Den är helt ovärderlig...

Men i övrigt, så trivs jag hittills utmärkt med praktiken. Alla jag träffat och jobbat med har varit jättetrevliga, och det har blivit många intressanta samtal om min utbildning, praktiken och jobbet. De verkar tycka att Uppsalas utbildning är den bästa, och att vår praktik ger oss ett försprång för arbetsmarknaden, både genom kontakter och genom att vi blir bättre förberedda. Håller solklart med om det, som redan nämnt.

Jag har fått göra en massa saker redan, trots att jag alltså bara hunnit med två dagar. Jag har fått sitta med i referensdisk och hjälpa till med sökningar och framplockning av böcker - roligt att möta och hjälpa folk, och det är mycket mer varierande arbete än det var när jag var på högskolebiblioteket. Andra slags frågor och naturligtvis mer heterogen användarkrets. Spännande. Jag har också fått ställa böcker, stå i lånedisk, och varit med på visning (om än mer som deltagare än "hållare"). Idag fick jag också hålla på lite med gallring, vilket var helt nytt för mig och jag tyckte det var superkul. Tydligen var det ett mycket välbehövligt arbete, och det gör det ju ännu roligare.

I morgon bitti blir det kurs om bemötande, vilket jag ser fram emot. Tycker det borde vara med på utbildningen, inte bara på arbetsplatsen...

Hoppas man kropp återhämtar sig lite under natten så att jag orkar gå dit i morgon, bara. Måste verkligen skaffa bättre inneskor. De jag går i nu är värdelösa - inget stöd och ingen dämpning - och det bidrar ju inte till att hålla min kropp glad, direkt. Blir till att hitta ett par i Avesta i helgen. Får se det som en investering om jag ska jobba med det är i framtiden. Vill ju inte gå sönder i förtid...

Säljes: yogamatta

2006-10-08T18:30:00.000+02:00

*reklam*

Om någon är intresserad av att köpa en knappt alls begagnad yogamatta, så är det bara att kika in på min auktion, eller höra av sig till mig...

*reklam*

Skrivkramp och beslutsångest

2006-10-08T14:31:00.000+02:00

Nej, så illa som skrivkramp är det nog faktiskt inte, om jag ska vara ärlig. Jag skulle kunna skriva om jag satte mig ner och verkligen bestämde mig för att göra det. Men lusten har försvunnit för tillfället. Och eftersom jag verkligen inte känner för det så vill jag inte tvinga mig heller. Inte att skriva på zombieprojektet i alla fall. Kanske skulle jag få tillbaka lusten om jag försökte skriva på något annat?

Vilket tar mig till beslutsångesten. Jag funderar på att delta i NaNoWriMo i år igen, med ett lite mer seriöst försök än jag gjorde förra året. Men jag har inte bestämt mig för det på allvar, och jag vet inte vad jag i så fall skulle skriva om heller. Så allt flyter lite just nu. Men det visar sig. Hur som helst så kommer skrivandet ligga på is ett tag framöver, skulle jag tro, antingen tills jag orkar ta itu med porjektet, eller tills NaNo börjar. Det får framtiden utvisa.

Det känns som om hela min tankeverksamhet ligger på is just nu. Vi är klara med teori- och metodkursen i skolan, och i morgon börjar fem veckors praktik. Det är lite läskigt att gå ut i stora världen och faktiskt göra det vi har pluggat i över ett år, men samtidigt kul, och skönt att slippa plugga ett tag - även om jag måste börja söka och läsa inför uppsatsen. Jag är i alla fall glad att Uppsala har kvar praktiken, eftersom alla andra biblioteksutbildningar tycks ha tagit bort sin. Skulle inte vilja gå ut och börja söka jobb utan att ha en aning om vad jag egentligen skulle göra där...

Jag har i alla fall köpt nya, fina kläder som jag ska ha under praktiken. Behöver ett par jeans också, men det kanske jag köper i helgen om jag åker till modern i Avesta då som jag tänkte. Här var det för svårt att få hjälp av de stressade, underbemannade personerna på JC. Annars kanske jag tar mig tid i veckan. Beror på vilka tider jag jobbar. Har inte fått något mer detaljerat schema än.

Återstår att se. Har en del att tänka på framöver.

Anal?

2006-09-29T11:08:00.000+02:00

Oooh, idag ligger min blog på sjunde plats på betygtopplistan på Bloggportalen! Spännande... :)

Till seminariet som startade idag fick vi läsa två magisteruppsatser för att se hur det kan fungera att skriva en i verkligheten, och det var riktigt spännande. Särskilt den ena tilltalade mig. Den var skriver av två tjejer som gjort en diskursanalys, men en metod av schemaliknande karaktär, med rutor och grejer. Och jag älskar sådant. Att kunna strukturera, dela in i rutor, sortera och ordna. Ah... Underbart.

Det för tankarna till när vi fick pröva på att katalogisera böcker i höstas. Det älskade jag också. Att följa ett precist schema, gå igenom och leta efter ledtrådar, skriva ut allt i ett mönster så exakt att till och med skiljetecknen är regelstyrda, och så sitta där med en prydlig katalogpost över något som verkade superklurigt till att börja med. Lycka. Jag skulle lätt kunna tänka mig att jobba som katalogisatör.

Men det är inget nytt, det där. I grundskolan var mina två favoritsysslor att ta ut satsdelar i svenskan, och att lösa andragradsekvationer i matematiken. Två saker som verkar helt skilda, men som båda handlar om att följa bestämda arbetsmönster och hamna med ett prydligt resultat - en mening uppdelad i understrykningar och klamrar och med allt tydligt märkt som subjekt, predikat, attribut och allt vad det hette, eller en fet ekvation som reducerats till ett enkelt X=5. Perfekt.

Det tilltalar den anala sidan av mig, som Freud skulle sagt. Eller mig som Jungfru, som Linda Goodman förmodligen skulle sagt. Eller min inre strukturfascist, som kompisarna skulle sagt.

Det roliga är att jag inte alls är sådan när det gäller materiella ting. Saker kan vara oordnade omkring mig och ostädat och så. Men det mentala vill jag ha koll på. Och i min dator - som väl ligger mitt emellan det materiella och det mentala i min värld - är allt prydligt ordnat.

Jag kanske är lite personlighetskluven också, inte bara anal?

Sakta men säkert

2006-09-28T18:24:00.000+02:00

Saker och ting rör på sig. Inte så fort som jag skulle vilja, men lite i taget. Skrivandet kryper fram just nu, men det börjar arta sig igen. Konstigt ändå hur snabbt skrivarmusklerna tappar styrkan när man låter dem vila ett par dagar. När man sätter sig ner för att skriva igen orkar man knappt sätta igång innan man är trött igen. Men med lite envishet så kan man träna upp dem igen, det vet jag ju.

Det enda som stör mig lite är att tonen i det jag skriver tenderar att bli så allvarlig. Jag vill att zombieberättelsen ska bli rolig, lättsam, galen och orealistisk, inte något djupt, eftertänksamt känslokalas. Men det verkar ändå vara på väg ditåt. Jag måste göra något åt det hela... Men vad? Kanske blir det sådant som får vänta ända till en omskrivning innan jag kan få det som jag vill ha det, men jag vill gärna kunna vända trenden nu, innan det blir alldeles för illa. Lite allvar vill jag ha med, men inte för mycket.

I skolan går det också framåt. Fick klartecken för att mitt ämnde för D-uppsatsen lät vettigt - en analys av SAB-systemet ur genusperspektiv - och det var skönt att höra så man slapp oroa sig över att behöva hitta på ett nytt. Skrev teori- och metodPM på det här ämnet, så nu hoppas jag att det går iland också. Läraren visade prov på sin enorma intelligens genom att ge oss "instruktionerna" (citattecken därför att de var mer av typen "flum om hur ni kan tänka kring uppgiften" snarare än handgripliga förklaringar) och sedan åka på semester för att återkomma två dagar innan deadline. Nu verkar alla ha fått helt olika uppfattning om uppgiften, men läraren finns inte tills hand. Smidigt värre.

Jag orkar inte bry mig längre. Jag har skrivit mina dryga fem sidor med teori, metod och hela köret, och om jag har fattat allt fel så får det väl vara så. Inte mycket jag kan göra åt saken just nu i alla fall, så jag orkar inte oroa mig. Det löser sig, sa han som sket i vasken.

Lösning!

2006-09-15T16:55:00.000+02:00

Tack alla goda skrivargudar för Niltoy! Folket där är verkligen bra hjälp och stöd... Nu fick jag direkt det svar jag behövde på mitt problem, i form av en fråga: Vad kan du?/Vad skulle du själv vilja göra?

Det fick proppen att släppa direkt! Ska verkligen komma ihåg det tricket...

Vad gör man när man är sysslolös?

2006-09-15T16:07:00.000+02:00

Om man befinner sig i ett gammalt nedgånget slott som tillhör en mystisk nekromantiker?

Staplar ben?

Uh... Måste komma på något åt min kvinnliga huvudperson att fylla sina dagar med i det där slottet. Dels för att hon börjar bli redigt uttråkad, och dels för att jag vill att hon ska komma på vissa saker medan hon gör det där jag inte kan komma på. Irriterande!

Om någon har nåt slags förslag är det bara att höra av sig.

Skrivandet i stort går i alla fall framåt. Jag passerade 50 000 ord idag, och är riktigt nöjd med det faktiskt. Även om det också får mig att inse att det nog är betydligt mer kvar att skriva än jag anade. Jag trodde att det här skulle bli något riktigt kort, men nu har jag bara presenterat alla personer och element i historien - det har alltså knappt börjat - och redan har jag skrivit så pass mycket. Både förvånande och glädjande. Ska bli spännande att se vad som händer.

Kul är också att om drygt 10 000 ord så kommer jag att ha skrivit den längsta sammanhängande berättelsen någonsin. (Av mig alltså, inte i historien - där ligger jag i lä.) Det känns bra. Att faktiskt skriva så gott som varje dag har verkligen gjort nytta med båda skrivarmusklerna och fantasin. Inspiration är faktiskt något som bara kommer om man jobbar på det, har jag insett. Förut trodde jag att man bara kunde knata runt och vänta på den. Det funkar väl så till vida att förr eller senare sätter man sig ner och hetsskriver några sidor på något som låter bra, så tappar man kraften, och så blir det aldrig något av det igen. Någonsin. Om man däremot faktiskt jobbar ändå, även om inte inspirationen är med, så går saker och ting framåt - och när inspirationen dyker upp, vilket sker oftare ju mer men jobbar, så kan det ske riktiga underverk.

Skrivandet gör mig glad just nu. Jag hoppas att det fortsätter så ett tag.

Amilo

2006-09-13T17:32:00.000+02:00

Igår fick familjen tillökning, i form av Amilo - min nya dator. Det är en laptop som jag bestämde mig för att jag var värd att lyxköpa. Så nu kan jag skriva även när jag inte är hemmavid. Mycket praktiskt när man som jag tycker att det är jobbigt att skriva längre saker för hand. Dels därför att min hand inte riktigt hänger med mina tankar, och dels för att min hand helt enkelt inte orkar. Jag får ont ganska fort, och min handstil har en tendens att bli mer eller mindre oläslig när jag får bråttom.

Datorn blir räddaren i nöden.

Amilos möte med resten av familjen blev dock inte helt smärtfritt. Han själv var godmodigt och trevlig och ytterst smidig att ha att göra med. Windsows kom på plats utan problem, och de andra programmen jag installerade också. Laddade ner lite filer att jobba med, och allt var ullegulligt i största allmänhet.

Amilo själv var alltså inte problemet. Jag tror snarare att det var min stationära dator som kände sig svartsjuk och hotad och bestämde sig för att protestera. Det märkte jag i morse. Igår så plockade jag nätverkskabeln från min gamla dator för att surfa på Amilo, och idag så ville den gamla inte kännas vid något sådant där som uppkoppling. Vi var uppkopplade, men datorn var liksom inte med på noterna.

Alltså var det dags att kontakta vännen som är nätverkstekniker för att reda ut begreppen.

Tydligen var det inte min dator som var tjurig, trots allt. Det var routern. Den hade rört ihop datorerna och ville inte ge den stationära något IP-nummer. Så kan det gå. Nu är allt utrett och vi är vänner igen. Men Amilo ska få använda sin egen nätverkskabel i framtiden.

Omställningar

2006-09-10T20:42:00.000+02:00

Nu har allt utom skolan gått på sparlåga en vecka, känns det som. Började plugga igen i måndags, och det har varit full rulle direkt. Flera föreläsningar, massor att läsa, det vanliga strulet för att få tag i böcker (jag vägrar i det längsta köpa böcker om det kan undvikas - man kommer långt på lån och fjärrlån, men det blir mycket krångel ibland), och en hel del grubblande på vad sjutton jag ska skriva min magisteruppsats om egentligen. Nu har tankarna börjat ordna sig lite så jag tror att jag har en idé på gång, men vi får se hur det blir med den saken när man pratat med handledare om det. Då kanske det visar sig helt ogörligt och man får hitta på något helt annat.

Usch. Välja ämne är verkligen mer än halva jobbet...

Allt annat har som sagt gått segt. Jag har inte haft någon energi alls, och särskilt det kreativa har fått stå tillbaka. Inte ett enda ord blev skrivet under veckan som gick, men nu hoppas jag att jag ska få ordning på det. Fick i alla fall en del skrivet ikväll, så det är väl bara att fortsätta på samma vis dagarna som kommer.

Jag måste börja äta vettigare och gå till gymmet nån gång i veckan också. Det får prioriteras i schemat, helt enkelt. Annars kommer jag aldrig få mer energi, och till slut kommer jag inte orka med skolan heller. Jag måste bara ta tag i mig själv med hårdhandskarna och dra den där envisa tummen ur röven och få det gjort. Bara. Det känns inte så jäkla lätt alla gånger. Men jag tänker kämpa vidare och i alla fall försöka. Det värsta är att nu börjar jag känna mig lite krasslig i halsen såhär framåt kvällskvisten, så det där med gymmandet kanske kommer få vänta nån vecka till. För tillfrisknande står överst på listan. Har fasen inte tid att bli sjuk! Alldels för mycket att göra i skolan för det.

Jaja, bara att kämpa sig vidare...

Ett kvarts sekel

2006-09-01T00:24:00.000+02:00

Ja må jag leva! Tjo! :)

10.54 idag så har jag funnits här i världen i exakt 25 år. Ett bra tag, faktiskt. Det tycker nog mor min också. När jag föddes sa hon att hon skulle ha gjort ett gott jobb om hon fick mig att överleva tills jag började på dagis. Nu är jag snart magister i biblioteks- och informationsvetenskap, så man får väl säga att hon gjorde ett ordentligen bra jobb. Och det är jag också glad för.

Det blir i alla fall en lugn födelsedag. Ska städa det sista som behövs innan stora festen brakar lös på lördag, och ikväll så ska jag och Tomas ut och äta och fira bara för oss själva med thaimat. Mmmm... Blir nog Bailysglass eller friterad banan till efterrätt dagen till ära.

Apropå något helt annat...

Jag lyckades skriva nästan 1500 ord idag, och tog mig över 41K - igen. Det känns som om det kan bli mer än bara nåt tusental ord till den här gången. Har börjat få en massa roliga idéer om det ena och det andra som skulle kunna hända, så det verkar lovande. Vill få allt att hänga ihop, och dessutom få in någon slags katastrof för det än så länge inte så kärleksfulla kärleksparet - de har precis träffats, i princip. Allt kan ju inte bara flyta på utan förhinder. Sådant är inte spännande att läsa. Nu börjar jag ana lite vad som kan ligga ivägen också, så det känns bra.

Bara att jobba på! Men i helgen lär det ju inte bli mycket - bakisrisken är överhängande på söndag.

Byxtankar

2006-08-29T14:11:00.000+02:00

Jag har tagit ledigt från det mesta några dagar. Har inte ens skrivit på ett tag, utan låter hjärnan få helt ledigt innan det är dags att börja plugga på måndag. Jag hade tänkte börja läsa lite smått innan dess, i alla fall, men vi får se hur det blir med det. Inget idag, i alla fall.

Däremot börjar jag känna mig sugen på att skriva igen. Ska se om jag kan sätta mig ner och göra något vettigt, för det var ett tag sedan nu. Sist jag försökte hade jag ingen större känsla av inspiration alls, utan fick bara ur mig några hundra ord innan jag gav upp. Jag vill gärna att det ska kännas lite bättre än så, men tyvärr får man ju inte bestämma sådant. Min musa - eller min skrivardemon, jag tror att jag snarare har en sådan än en musa - är lite svårflörtad av sig. Precis som mig säger hon aldrig "nej", bara "i helvete heller", och så lämnar hon mig där i sticket. Så det gäller att smöra för henne, och det har jag inte direkt gjort på sistone.

Istället har jag kommit på mig själv att tänka mer och mer på byxor. Två speciella sorters byxor, snarare - stuprörsjeans och tantbyxor. Det kanske inte låter som om de har så mycket med varandra att göra, men skenet kan bedra.

Stuprören är ju som bekant på modet just nu. Försöka hitta jeans som är vidare än raka nertill är mer eller mindre omöjligt. Då blir problemet med denna ganska krävande byxmodell mer och mer uppenbart när man går på stan. För tricket med de här byxorna ligger i namnet - man kan nämligen inte ha dem om inte redan ser ut som ett stuprör. Gör man inte det så händer alla möjliga konstiga saker som inte borde hända.

Själv ser jag inte alls ut som ett stuprör. Jag är försedd med rundare lår och höfter och rumpa, som de flesta kvinnor. Och skulle jag ta på mig ett par stuprörsjeans så skulle min rumpa, som annars är ganska trevlig och beskedlig, förvandlas till den Onda Superrumpan med planer på världsherravälde. Samtidigt som mina ben förvandlades till små stumpar med stor likhet med prinskorvar. De är inte långa och ståtliga i vanliga fall, och byxor som får dem att se kortare ut är inte min grej.

Vilket för tankarna till tantbyxorna.

Det här är byxor som man oftast finner på kvinnor som är över 55 år gamla. De är höga i midjan, med ganska mycket tyg runt mage och rumpa, gärna med insydda veck, och avsmalnande ner mot fötterna. Till skillnad från stuprören, så finns det dock ingen figur som klarar av att bära upp dem. Även den tjusigaste äldre dam förvandlas till något helt otilltalande i de här byxorna. De får till och med Superrumpan att hamna i lä, eftersom rumpan inte bara blir bred som en ladgårdsvägg, utan dessutom ser ut att sträcka sig från mitten av låren till halvvägs upp på ryggen tack vare säckigheten och den höga midjan. Och så blir benen korta prinskorvsstumpar, såklart.

Jag fattar liksom inte att folk provar sådana här kläder, kollar sig i spegeln och tänker "wow, de här klädde mig verkligen, de köper jag". Eller det kanske är det de inte gör. Tänker, alltså. De kanske inte ens provar, vad vet jag.

Ibland blir jag bara förundrad.

En sak är säker, jag kommer inte köpa några stuprörsjeans nu, och inga tantbyxor när jag blir 55+. Jag lovar.

Utmaning!

2006-08-23T11:23:00.000+02:00

Jag blev utmanad av Bokmonstret. Ska väl göra mitt bästa att anta den utmaningen...

1) En bok som förändrade ditt liv?
Har också svårt att peka ut en ensam skyldig. Vårt hem är vårt slott av Shirley Jackson är dock en av dem som berört mig allra djupast, och fortfarande betyder väldigt mycket för mig. Annars minns jag första boken i serien Jarastavens vandring - därför att det var den första boken jag lade ifrån mig efter läsningen med en riktigt stark känsla av "jag kunde ha skrivit det bättre själv".

2) En bok du läst mer än en gång?
Alla jag äger som jag läst en gång? Är av den meningen att en bok som inte är värd att läsa om inte var värd att läsa till att börja med. Men de tre böcker jag har som nog är mest läst av alla är En vampyrs bekännelse, Liftarens guide till galaxen, och Vårt hem är vårt slott.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Får man välja en hel serie? Hobbs tre trilogier, i så fall...

4) En bok som fick dig att skratta?
Far seglar är nog den bok som fått mig att skratta mest i hela mitt liv. Den har också lästs om många gånger, men är lika rolig varje gång...

5) En bok som fick dig att gråta?
Jag kan faktiskt inte komma på någon bok som fått mig att gråta. Hobbs böcker har nog fått det att knipa i hjärtat mer än en gång, men gråtit vet jag inte om jag någonsin gjort medan jag läst.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Min zombie-bok. Men jag jobbar i alla fall på det. Sakta men säkert... :)

7) En bok som inte borde skrivits?
Är tvungen att instämma med Andrea här - Bibeln. Koranen kommer väl på en delad förstaplats. Är lite allergisk mot religiösa doktriner över huvud taget.

8) En bok du just nu läser?
Jonathan Strange & Mr. Norrell - en stor, härlig karamell som jag vill suga på riktigt länge.

9) En bok du tänkt läsa?
The hero with a thousand faces - verkar mycket intressant. The great book of Amber - trots att jag älskar den verkar jag aldrig lyckas komma igenom hela.

10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Känner inte fem bloggare som inte redan fått den...

Nöjd och glad

2006-08-01T00:11:00.000+02:00

Jag känner mig verkligen nöjd med mitt beslut att ge zombieprojektet en ny chans. Det känns som om det flyter på riktigt bra nu, och det känns som om trådarna kan vävas ihop på ett med naturligt och organiskt sätt den här gången än när jag försökte tvinga in dem i en mall där det inte passade. Kan nog tänkas att det faktiskt kan bli något av det den här gången. Jag hoppas verkligen det, för jag gillar den här lilla berättelsen.

Jag kom just fram till att jag skrivit över 14 000 ord i juli på den nya versionen. Det känns väldigt, väldigt bra! Det ökar mitt hopp om att det kan bli något av det här. Men det återstår väl att se vad som händer. Jag har nog i alla fall augusti på mig innan jag börjar skolan och får annat att tänka på.

I helgen åker vi till Gotland för Medeltidsveckan, och det ser jag verkligen fram emot, som jag gör varje år. Även om det innebär att jag måste vara ifrån mitt skrivande en vecka. Kommer nog ta med papper och penna, så jag kan kladda lite, men det blir ju inte alls lika mycket gjort. Jag försöker i alla fall att tänka på min berättelse så ofta jag kan när jag inte kan skriva på det. Det är ett trick en av de omtalade böckerna - Lust att skriva - lärt mig. Personer i berättelser är som verkliga människor. De gillar att man håller kontakten, annars blir de avogt inställda och vill inte prata med en när man väl hör av sig efter ett bra tag. Bästa sättet att hålla kontakten är att skriva om den, men det näst bästa är att tänka och fantisera och planera. Då vet de att man inte glömt dem och är glada att få komma och prata med en nästa gång man sitter och ska skriva.

Nu har det snart gått en kvart in på första dagen i augusti. Det innebär att det är en månad tills jag fyller 25. Jösses, jag är ju snart vuxen! Börjar bli dags att planera för lite party... Hoppas att det vill komma lite folk och leka med mig då. :)